Animation mot despotism

Ett seminarium med Midhat Ajanović, Nikica Gilić och Behzad Khosravi Noori
Fredag 23 november, 17.30–20.00

Vilka tänkbara alternativa framtider finns för det förflutna? Vilken undersöknings- eller rentav förhörsmetod skulle kunna användas för att destabilisera den givna berättelsen om det förflutna? Bilden av det förflutna måste kanske återuppfinnas för att bekräfta att det är möjligt att tänka på samhällsförvandling, frigörelse och solidaritet.

Seminariet utforskar förhållandet mellan världspolitik och animationsproduktion, med Zagreb Film i centrum. Den ställer frågan om hur det kalla krigets makropolitik påverkade de konkreta produktionsmedlen på Zagreb Film utifrån deras modernistiska förhållningssätt.

Genom att ställa idén om den tredje vägen, den alliansfria rörelsen och det kalla krigets polarisering på ena sidan, och antifascism och solidaritet i det globala syd på den andra, kan vi utveckla de handgripliga tvärkulturella kopplingar som stakar ut händelser som sammanfaller i en viss geopolitisk situation.

Midhat Ajanović
Titoismen och idén om den tredje vägen som ideologisk grund för Zagrebskolan inom animerad film

Geografiskt och ideologiskt befann sig Jugoslavien i gränslandet mellan de två motsatta blocken under det kalla kriget, och det tillhörde ingetdera. Idén om den tredje vägen var mycket populär i Jugoslavien. Folk såg sitt land som ett verkligt alternativ till det imperialistiska väst och det byråkratiska öst.

Den jugoslaviska regimen kritiserades sällan för bristande demokrati. De häftigaste angreppen kom från den nationalistiska högern, vilket bidrar till att förklara katastrofen som inträffade efter Titos död. Jugoslaviska filmskapare konfronterade sällan systemet. De flesta försvarade det varmt. Den tredje vägen var populär också bland Jugoslaviens främsta filmmakare – som tillhörde Zagrebskolan för animerad film. Satir var trots det ett viktigt inslag i Zagrebfilmerna. Men den satiriska udden var riktad mot reella globala problem som till exempel rasism, kolonialism, föroreningar, svält, fattigdom, rädsla för atombomben eller krig. Kritiken fanns där men den handlade inte om samhällskritik. Det jugoslaviska systemet undgick inte bara kritik: den hyllades indirekt men tveklöst. Föreställningen om ett litet, trotsigt land i kläm mellan två jättelika och fientliga världar återkommer i många av Zagrebstudions filmer. En liten oas av frihet omgiven av påtryckningar, skräck och faror var ett motiv som genomsyrade många av skolans främsta animerade berättelser. Den lilla människan som plågas av omgivningen men trots alla problem kämpar för sin livsstil, sitt oberoende och sin neutralitet – det var en gemensam nämnare för Zagrebskolans kreatörer, oavsett konstnärlig profil eller film- och bildspråk.

Strax efter Titos död 1980 visade sig den tredje vägen vara en fullständigt orealistisk verklighet, precis som La Grande Illusion. Idén om landet-mitt-emellan förlorade sin ursprungliga mening efter Gorbatjov, perestrojkan, Berlinmurens fall och det kalla krigets slut. Jugoslavien förlorade sin internationella ställning och upplöstes dessutom i ett blodigt krig.

Nikica Gilić
En bakgrund till Zagrebskolan och dess filmskapare

Zagrebskolan inom animerad film är representativ för en modernistisk och konstnärlig tendens inom filmen. Den har uppträtt i sammanhang som skiljer sig väsentligt från övriga länder, både i väst och öst. Konstnärerna som räknas till denna så kallade skola har dessutom aldrig haft någon gemensam stil. De var kraftigt individualistiska och gjorde animerad film av de mest skilda slag. Det är därför intressant att analysera Zagrebskolan dels utifrån den kollektivism som präglar allt producentbaserat filmskapande – både marknadsorienterat och ”socialistiskt” – och dels utifrån de tendenser som är typiska för all produktion av animerad film och det socialistiska Jugoslavien. För att utveckla sin fulla mångfald var Zagrebskolan tvungen att bemästra den tillväxt i organisationen som är karakteristisk för producentbaserat filmskapande och undvika inflytandet från både den klassiska animeringen rent generellt och den socialistiska kollektivismen mer specifikt (som i och för sig var svagare i Jugoslavien än i andra europeiska socialistländer men likväl starkt). Zagrebskolans storhet består enligt många i att individualismen tilläts blomstra. Men hade den varit möjlig och lika inflytelserik i ett land med andra sociala och geopolitiska egenskaper än Jugoslavien?

Midhat Ajanović (född i Sarajevo 1959) är animationsteoretiker, författare och filmskapare. Han studerade journalistik i Sarajevo och praktiserade animation på Zagreb film Studio of Animation (Kroatien). Mellan 1984 och 1992 regisserade han animerade kortfilmer och publicerade ett antal essäer och recensioner om film och animation. Ajanović bor sedan 1994 i Göteborg där han tog sin Phd i filmvetenskap. Han undervisar i historia och animationsteori vid olika svenska filmskolor (för närvarande vid Högskolan Väst i Trollhättan) och skriver regelbundet om film och animation. Han är författare till ett flertal publikationer som publicerats på flera pråk, bland dem The Man and the Line (2013), Den rörliga skämtteckningen (2009), Karikatura i pokret (2008) and Animacija i realizam/ Animation and Realism (2004), Animazione e relismo (2006). Han har arbetat som organisatör och konstnärlig ledare för festivaler i Podgorica (Montenegro), Zagreb (Kroatien) och Eksjö och varit medlem i flera internationella jurys.  Han har tilldelats ett flertal utnämningar för sitt arbete, som t ex 20th World Festival of Animated Film Special Award för sitt bidrag till animationsstudier.

Nikica Gilić (född i Split, 1973) har sedan 2005 en PhD inom filmvetenskap i Zagreb. Han arbetar som docent på fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap i Zagreb, där han undervisar i historia och filmvetenskap. Han undervisar även i filmvetenskap vid Academy of Drama Art och har gett gästföreläsningar vid universitet i Berlin, Konstanz, Regensburg, Graz and Brno. Han är chefredaktör för filmjournalen Hrvatski filmski ljetopis och redaktionsmedlem av nätjournalen Apparatus (Tyskland). Han är författare till Uvod u povijest hrvatskog igranog filma (En introduktion till den kroatiska filmhistorien, 2010 och 2011), Uvod u teoriju filmske priče (En introduktion till filmnarrativets teori, Zagreb, 2007) och Filmske vrste i rodovi (Filmgenrer och stilar, 2007 och 2013). 2015 blev han associerad forskardocent vid Graduate School for East and Southeast European Studies i München och Regensburg. Som tidigare ordförande för Zagreb Films administrativa styrelse är han är medlem i kommittén för Animafest Zagreb Festival och har suttit i urvalskommittéer för festivalerna 2015 and 2016. Han är en av redaktörerna för den kommande publikationen Global Animation Theory för Bloomsbury (2018).

I samarbete med Konstfack och ABF