Hilding Linnqvist, Höst, 1920-tal

Hilding från början

25 november 2017–4 november 2018

Själens uppvaknande

Hilding Linnqvist, naivisten

”Svage Yngling! tvekar du i val/ Mellan jordens eller himlens fröjder”, inleder Stagnelius sin dikt. Hilding Linnqvist förädlade knappt hundra år senare de romantiska poeternas arv och belyste själens uppvaknande i bild. Han blir under åren 1916–1920 naivisternas nav och förebådar Birger Sjöbergs Frida-diktning. Målningen ”Höst” från 1919 som nu ingår i Stiftelsens samling tillhör målarens litterärt inspirerade period; varje motiv fick sin unika behandling. Mest känt är Hilding Linnqvists intresse för Stagnelius kollega C J L Almqvist. Den androgyna Tintomara-gestalten gavs en höjdpunkt i målningen ”Drottningens Juvelsmycke”. Läslusten var stor dessa krigsår som endast tillät inre resor: ”Jag har en fåvitsk smak för det idérika”, förklarade Hilding Linnqvist senare.

I ”Höst” delar älven bilden mellan herrgård och kyrka över vilken ynglingens själ svävar dragen av en svan: ”Mellan nöjets stilla blomsterdal/ Eller ärans sternbeklädda höjder?” På spången nedanför bryter en flicka äpplet som visar vägen ut ur barnets paradis. De första framträdandena på Liljevalchs konsthall blev utskällda av kritiken, vilket konstnären med kamrater stoiskt ignorerade. Istället skapade han en helt unik svensk konstriktning som kallas naivism. Den präglas förutom av poesin, av den direkta och primitivt lånade berättarlusten – den stillösa och personliga. ”Sjungen, Skalder Lik en tonfull svan,/ Trånande i flodens hvass, jag klagar”, löd utmaningen som Hilding Linnqvist antog med hjärtats sång och lust.

Text: Susanna Slöör