Default Characters

Under de senaste tio åren har begreppet folkmassa spelat en central roll i Anna Ådahls konstnärskap. I ett flertal arbeten har hon observerat och undersökt förhållandet mellan individen och massan men även kroppens språk i relation till det psykologiska, fysiska eller politisk rum som omger den. I sin aktuella praktikbaserade forskning har Ådahls fokus riktats mot samtida folkmassors egenskaper, estetik och politik i ett nytt digitaliserat sammanhang.

En simulering av folkmassor skapas med hjälp av programvara och är en digital visualisering av en massa bestående av intelligenta kroppar programmerade för att agera kollektivt i förhållande till varandra och sin omgivning. Dessa simuleringar utgörs i huvudsak av människor i periferin som befolkar en miljö, eller kroppar som instrumentaliserats i hanteringen av folkmassor, utformade för att på håll se ut som en enhet. Den digitala folkmassan minner om en koreografi av stumma kroppar.

Anna Ådahls intresse för simuleringar av folkmassor uppstod i mötet med instruktionsfilmer på internet. Hon upptäckte sedan att de flesta programvaror för simulering av folkmassor är utvecklade för att ta fram en krigare, en destruktiv kraft som kan användas i krigsscener i stora filmproduktioner. Samma programvara används också för att hantera folkmassor av säkerhetsskäl. Den digitala framställningen av en folkmassa växte således fram ur en önskan om att både skildra och kontrollera våldsamma handlingar.

Anna Ådahl menar att organiserandet och systematiserandet av folkmassor rent definitionsmässigt är en politisk handling. Det vill säga, när man skapar och programmerar en folkmassa, även om det är en simulering eller en framställning, så producerar man en politisk handling, en politisk bild. Hur påverkar en programvara, som har sitt ursprung i framställningen av våldsamma handlingar, den simulerade folkmassan och hur återkopplar den till tidigare teorier om massan som mobb, som en potentiellt formbar och våldsam kraft?

I utställningen på Marabouparkens konsthall utforskar Anna Ådahl datorverktygen för att framställa och övervaka dagens organiserade folkmassor samtidigt som hon försöker identifiera hur detta påverkar vårt framtida kollektiva beteende och samexistens politiskt.

Anna Ådahl pendlar mellan massans (påstådda) universalitet och individens särdrag. Publiken befinner sig på en och samma gång både ovanför och utanför, samtidigt som den är innesluten i och övervakad av installationen i utställningsrummet. Från en upphöjd utsiktspunkt kan man överblicka utställningen och observera hur det som döljs i simuleringen av den förvalda karaktären uppenbaras.

Flöde är centralt både i hanterandet av och i simuleringar av folkmassor. Folkmassans flöde och rörelser är programmerade för att undvika kollisioner. Varje individuell förvald karaktär är bara en kugge i ett större maskineri. De digitala kropparna uppfattar inte varandra som varelser med vilka de kan interagera, utan snarare som hinder att undvika. Detta flöde i vårt kollektiva beteende kan appliceras på olika fält av aktuella politiska händelser som migrationsflöden och det ekonomiska systemet.

Under utställningsperioden kommer Anna Ådahl att iscensätta en koreograferad performance, där en grupp dansare framför de digitala agenternas typiska beteendemönster. Ambitionen är att lägga till ytterligare en sensorisk och konstnärlig förståelse av den virtuella massan som ett sätt att problematisera hur vi i vår fysiska kropp kan relatera till den simulerade agenten.

Vilka folkmassor är representerade? Vilka behöver programmeras eller systematiseras? Vart tar individen och den personliga agensen vägen? Vilket kollektiv kan göra motstånd i det simulerades sfär? Anna Ådahls Default Characters söker efter svaren och de platser varifrån vi kan svara. Utställningen artikulerar den kollektiva digitala kroppens politik.