En vacker ung kvinna lutar huvudet över sin bordsgrannes soppa och släpper en delikat spottloska i den. Hon utför ett av den Österrikiske konstnären Erwin Wurms instruktionsverk (Spit in Someone’s Soup, Instructions on How to Be Politically Incorrect, 2003). Verket ingår i en serie uppmaningar att bete sig politiskt inkorrekt. Spit in Someone’s Soup är också namnet på en turnerande utställning med Erwin Wurms konst som är producerad av Riksutställningar i samarbete med Marabouparken. Curators för utställningen är Helena Selder konstintendent Marabouparken och Ulrika Sten tf chef Gävle konstcentrum (tidigare Riksutställningar). För första gången kan den svenska publiken bekanta sig med Erwin Wurm – en av den samtida skulpturens internationella stjärnor. Turnén avslutas på Marabouparkens nya annex med två extra verk: The Confessional (2003) och Freud’s Ass (2004).
Erwin Wurm – Spit in Someone’s Soup
Erwin Wurm är född 1954 i Bruck an der Mur och bor och verkar i Wien. Han är idag en av Österrikes mest uppmärksammade konstnärer. Erwin Wurm är en konceptuell skulptör som betraktar alla sina verk som skulpturer, vare sig de är utförda i foto, video, teckning eller text. Utställningen visar ett unikt urval av Erwin Wurms konst och innehåller verk från de tidiga klädskulpturerna till de allra senaste instruktionsverken.
Erwin Wurm har under hela sitt konstnärskap ställt frågor om vad skulptur är och kan vara. I utställningen kan vi se hur han tar itu med de klassiska skulpturala problemen som volym, proportioner och rörelse. Till dessa fogar han sedan nya frågor som ”Hur länge är något ett objekt?” och ”När blir objektet en performance?”. Det är i utforskandet av begreppens gränser som Wurm utvecklar sin egen tids- och performancebaserade skulptur. Mest känd är Erwin Wurms helt egna skulpturgenre One Minute Sculptures. Med den omdefinieras konceptet skulptur till en dynamisk ”handling” från att ha varit ett statiskt objekt.
”Öppna dina byxor – placera blommor i dem och tänk inte” eller ”Håll andan och tänk på Spinoza” är exempel på de lätt absurda instruktioner Erwin Wurm ger när han inbjuder till förverkligande av sina One Minute Sculptures. Publiken inbjuds att använda olika attribut som till exempel blommor, bollar eller flaskor för att själva medverka till att realisera en ”skulptur”. Erwin Wurm visar även fotodokumentationer av redan iscensatta One Minute Sculptures. Där blir miljöerna också viktiga och med sin bisarra humor åskådliggör Erwin Wurm de mest komplexa förhållanden. Inte minst i serien Don’t Trust Your Curator (2006) som berör maktförhållanden i konstvärlden. Vi får se hur Erwin Wurm själv på olika sätt försöker tillfredställa olika kända museichefers och curatorers behov genom att kyssa (Kissing Gerald Matt, 2006), bära (Carrying Edelbert Köb, 2006) och mata dem (Feed the Curator, 2006).