Fina Miralles – Jag är alla jag som jag har varit

Marabouparken konsthall och Index – The Swedish Contemporary Art Foundation är stolta att presentera den katalanska konstnären Fina Miralles första stora utställning i Sverige. Utställningen är producerad av, och först visad på, MACBA (Museu d’Art Contemporani de Barcelona) och curaterad av Teresa Grandas. Utställningen presenteras samtidigt på de två institutionerna i samarbete, och delar vernissagedag den 19 februari 2022.

Fina Miralles (Sabadell, 1950) arbete växte fram under 1970-talet under Francodiktaturen. En fientlig och begränsande miljö i vilken censur, med grund i katolska kyrkan och stöttad av regimen, kontrollerade alla former av uttryck på så kallade moraliska grunder. Miralles bröt med den akademism som lärdes ut på konstskolorna och med tidens etablerade beteendenormer. Konsthistorien har försökt att kategorisera Miralles produktion som koncept-, jord- eller feministisk konst, utan att till fullo kunna innefatta bredden och komplexiteten av hennes idéer och praktik, som ständigt utmanar gränserna för dessa konstriktningar. Det är kanske på grund av detta som hennes verk är föga känt på den internationella scenen, något som det här projektet försöker modifiera genom en resa genom hennes verk. 

År 1974 presenterade Miralles utställningen Imágenes del zoo (Images of the Zoo/Bilder av djurparken) i Sala Vinçon i Barcelona, en utställningsyta inuti en butik specialiserad på designprodukter. Genom att presentera utställningen som ett besök på en djurpark blev det uppenbart att utställningen visades i ett ovanligt sammanhang, det ska dock inte glömmas att frånvaron av institutionella ytor för kulturutövande ofta tvingade konstnärer att ställa ut på alternativa platser utanför konstvärlden. Utställningen blev ett besök på, inte den lokala djurparken, utan en djurpark skapad av konstnären på en plats för kultur. Den bestod av en serie inburade djur varav ett var Miralles själv. I utställningen använde hon sig av teman som: platsförskjutning, auktoritetskritik och fokus på skillnaden mellan det naturliga och det artificiella för att konfrontera besökaren med konstnären, kvinnan, individen som ett objekt som ställs ut och kontempleras – som ett konstverk. Detta är bara ett litet exempel på den rika mångfald av läsningar som uppmuntras av konstnärens arbeten.

Utställningen Jag är alla jag som jag har varit presenteras som en djuplodande resa genom några av de centrala frågor som Miralles adresserar: det gränsöverskridande förhållandet till naturen i hennes arbete; språket med vilket vi kommunicerar och uttrycker oss; konstnärliga uttryck och hur de överlappar varandra i framarbetandet av en idé – om det så sker genom handling, performance, fotografi, måleri eller video; maktrelationer och det ständiga maktutövandet över våra liv, speciellt under en diktatur; den historiska, politiska och sociala bakgrund som bestämmer och villkorar liv och arbete; kvinnors ställning som, på den tiden var underordnad manlig auktoritet och begränsad av specifika lagar vars ändamål var att upprätthålla moralföreställningar och det traditionella familjelivet; eller den konstanta dualismen i hennes verk mellan till exempel natur och konstgrepp, verklighet och framträdande. Verken som visas här bryter mot den konstnärliga konventionens gränser: det monokroma landskapet, måleri som gest, konstnären själv som konstverk, i ett arbete där processen har större betydelse än det formella resultatet. Miralles avmystifierar konstverket som ett kontemplativt och oåtkomligt unisont objekt samtidigt som hon konfronterar oss med vårt eget tillstånd som individer i naturen.

Förutom att uppmärksamma denna viktiga konstnärs verk, som är förvånande frånvarande från konstböcker från sjuttiotalet eller tidskrifter och publikationer som har reflekterat över de mest radikala konstnärliga praktiker, så vill utställningen återställa hennes plats i konsthistorien. Till utställningen hör en publikation, utgiven av MACBA, med kritiska texter om hennes verk och en samling bilder.