Katarina Löfström visar tre nya videoverk som tidigare visats i Berlin. De nya verken rör sig, liksom äldre verk, mellan verklighet och abstraktion. Alla tre är animationer som utgår från filmat material. Detta tillvägagångssätt är konstnärens metod att koncentrera motivet och komma åt det som hon uppfattar som bildens essens.
Löfström undviker medvetet språk, förståelse och mening för att ge utrymme åt associationer och drömmar. Filmerna saknar början och slut och de enda skrivna ledtrådarna finner man i titlarna. Dessa ska dock inte ses som ledtrådar utan snarare som första ledet i en potentiell kedja av associationer – på samma sätt som ett musikstycke kan ha en titel men inga sångtexter.
An Island (DVD loop, 4,30 min, 2004). I mörkret syns ett glittrande Shangri-La som en hägring i natten. Utgångspunkten för denna mirage är Gröna Lund som ligger omgiven av båtar som guppar på vattnet med tända lanternor, filmad innan en av sommarens fyrverkerikvällar 2002. Filmens ljudspår är ett ljudcollage av Katarina Löfström i samarbete med ljudkonstnären Sean Reynard. Tower (DVD loop, 9 min, 2004). Filmen är en animation av ett nattligt Berlin under ett rejält åskväder sommaren 2004. Staden ses inifrån den långsamt roterande restaurangen högst uppe i Berlins TV torn. Under varvet känns paradgator som Kastanjenallé, Schönhauser Allé och Karl-Marxallé igen som glimmande ormar som slingrar sig fram i staden. Musiken av Bernhard Günther skapar en dov ljudmatta som understryker tv-tornets långsamma och majestätiska rörelse. Tower är både en undersökning och ett porträtt av Berlin där stadens ljus rullar förbi som en lysande kod att dechiffrera.
Score (DVD loop, 4,30 min, 2004). Detta är ovanligt nog en Löfström video utan ljud men ger desto mera skäl för begreppet ”visuell musik”. Ett animerat partitur av svarta prickar rinner och strömmar ner för den vita bildytan samtidigt som de växlar i storlek och skapar rytmer och ett pumpande musikaliskt flöde. Om Löfström tagit ett steg tillbaka från motivet i An Island och Tower så har hon här klivit rakt in i det. Animationen utgår från en bild på universum tagen i NASA’s Hubbleteleskop. I denna bild, som utgör en slags gräns för mänskliga vetande, har Löfström sedan zoomat in till rasternivå och använt sig av rasterprickarna för animationen.
Text: Helena Selder
Katarina Löfström är född 1970 och gick ut Konstfack 1997. Hon är en av de svenska konstnärer som synts flitigt i internationella sammanhang. De två senaste åren har hon bott och arbetat i Berlin.