Marabouparken konsthall fortsätter hösten med en stor soloutställning av Leif Holmstrand. Utställningen kommer att inkludera verk från hela hans verksamma tid som konstnär, från 1990-talet och fram till idag.
Leif Holmstrand är kanske framför allt känd som performance-konstnär, och det performativa är en självklar röd tråd i utställningen. Performance kommer också att ingå i programmet under utställningsperioden.
Utställningen lyfter fram hans omfattande verksamhet som bildkonstnär. Hans många objekt där materialet står i centrum – garnet, textilen, de svarta plastpåsarna, barnvagnarna, de starka blå nylonrepen – har ibland varit aktörer i hans performance-verk, men är också självständiga verk i egen rätt. Här får de samlas på den scen som utställningsrummet är – trots att de tillkommit under en period av tjugofem år, är de alla märkligt samtida med ett tydligt släktskap sinsemellan.
I utställningen visas ett urval av kostymer som använts i performance-situationer. En av dem kommer från det omfattande projektet Asami Kannon, som manifesterats i såväl litteratur som performance. Medan karaktären fått sitt första namn Asami, från en japansk skräckfilm är Kannon det japanska namnet på en östasiatisk gudom, ibland kvinnlig, ibland manlig, som associeras med medlidande och barmhärtighet. I verket möts flera av de återkommande teman som konstnären arbetar med – det rituella, våldet, kroppens och sinnets utsatthet, den gränsöverskridande könstillhörigheten, sopor som kulturens och livets yttersta konsekvens – men också en djupt inkännande förståelse för människan villkor, värme och medkänsla.
Intresset för det mytiska är genomgående hos Leif Holmstrand. I en serie fotografiska verk från 2018, Holy Helpers, presenterar han ”14 muterade helgon” med dessa ord: in a world of garbage bag plastic, make-up and new kinds of eyelashes; these saints can guide queer people through diseases and traps of the mind and dangerous surroundings”.
I ett annat verk möter vi Afrodite Anadyomene när hon uppstiger från havet, en Afrodite som drar havets sopor med sig ur djupet – också hon en gudinna som på långt avstånd från Botticellis Venus, har kopplingar till en mörkare historia av raseri och våld, född som hon är ur sin faders kastrerade kön. Det formlösa havet, som tar fast gestalt – en idealiserad bild av skapandet och konsten – blir hos Leif Holmstrand en bild av konsten som en plats som rymmer en mångfacetterad verklighet av trasigheter, en plats dit erfarenheter kan lyftas in och hanteras och där Anadyomene, halvt uppstigen, halvt fången i en våg av trassliga nät och svart plast, hävdar sin plats i världen.
Utställningens till formatet största verk Breeder Covers (2017–18) fyller hela konsthallens 25 meter långa fondvägg. Det består av 24 objekt, virkade i svart garn. Oformliga, men precisa, påminner de om både kropp och klädesplagg. Lika, men alla olika, en slags armé, skrämmande men ömklig. Garnet hänger och slänger, de virkade formerna tycks vänta på att fyllas. Titelns ”breeder” är gay-slang för den heterosexuella mannen. Varje objekt har också fått en individuell titel efter en slemsvampsart, märkliga encelliga organismer som under särskilda betingelser agerar som en massa, redo att offra sina ineffektiva delar.
I projektrummet på våning 1, visar vi under samma period Leif Holmstrands teckningar. De har en rastlös känsla, pennan tycks sällan lämna pappret och linjens långa trådar bildar nät, kartor, figurer som påminner om skulpturernas rep och garner.
I Leif Holmstrands produktiva konstnärskap ryms också närmare 40 utgivna lyriksamlingar, vilket vi kommer att uppmärksamma i programmet.
