Malick Sidibe – La vie en rose

I utställningen La vie en rose presenteras ett femtiotal fotografier tagna i Malis huvudstad Bamako under 1960- och 1970-talen av den internationellt erkände maliske fotografen Malick Sidibé. Här finns de ikoniska svartvita fotografierna som gjort Sidibé världsberömd: festbilderna från 1960-talet, studioporträtten och ett urval fotografier från hans arkiv. Här finns också en rekonstruktion av Sidibés legendariska studio, som han startade 1962 och fortfarande driver med hjälp av sina söner.

Mali har nyligen skakats av en militärkupp och motsättningar mellan folkgrupper, men på 1960-talet, efter frigörelsen från den franska kolonialismen, bubblade Mali av kreativitet och optimism. Malick Sidibés bilder lyfter fram magin och upprymdheten som rådde i Bamako under dessa år då folk inget hellre ville än att umgås med varandra och vara en del av denna historiska tid. Verken vittnar om glädjen, sorglösheten och tillförsikten i den afrikanska ungdomsrevolten under en övergångstid i det självständiga Mali då landet snabbt moderniserades.

De unga människorna i Sidibés fotografier bryter mot den traditionella porträttbilden från den koloniala tiden och också mot den livsstil man kunde förvänta sig i en avkoloniserad stat. Många afrikanska befrielseledare kritiserade ungdomarna för att fjärma sig från nationalstatens läror för att istället efterlikna och införliva kolonisatörernas kultur. Det var kanske inte omedelbart uppenbart då men genom populärkulturen – och genom att ungdomarna bejakade sin individualitet och skapade en modern svart image bortom nations- och stamtillhörighet – knöts viktiga kontakter över nationsgränserna med den svarta diasporan och internationella ungdomsrörelser.

Utställningen La vie en rose, som ger ett smakprov ur Sidibés konstnärskap, speglar entusiasmen bland en generation som hade friheten att bryta mot sociala normer genom en blandning av traditionella och västerländska kläder och musikstilar.

Malick Sidibé föddes 1936 i byn Soloba utanför Bamako och inledde sin karriär som lärling hos den franske fotografen Guillat-Guinard där han 1957 gjorde sina första bildreportage från fester, barndop och bröllop. 1962 öppnade han Studio Malick i den populära stadsdelen Bagadadji, med inriktning på porträttfotografi. Samtidigt skildrade Sidibé utelivet i Bamako: de många nattklubbarna med exotiska namn som dök upp i staden, festerna där den senaste James Brown-skivan spelades, och picknickutflykterna på floden Nigers stränder. Sidibé blev inbjuden till alla stora evenemang: han var så känd att om han inte kunde delta så ändrade man tiden eller till och med dagen för evenemanget. I en intervju med John Henley i den brittiska dagstidningen Guardian 2010 berättade Sidibé om det pulserande nattlivet i Bamako:

”Vi gick in i en ny tid och folk ville dansa. Musiken gjorde oss fria. Plötsligt kunde unga män vara nära unga kvinnor och hålla om dem. Tidigare var det inte tillåtet. Och alla ville bli fotograferade när de dansade nära varandra. De ville ha det på bild!”

De avbildade personerna i Sidibés studioporträtt bär ofta sina finaste kläder och tillbehör – smycken, handväskor, hattar, ibland sittande på vespor och motorcyklar. Attityden är cool, hipp, macho och förförisk. Hans festbilder återger en liknande stämning, även om dessa fotografier är mer formellt komponerade.

Många av Sidibés ikoniska bilder togs för nästan femtio år sedan men det är först på senare tid som han blivit uppmärksammad. Sedan 2000 har han tilldelats Hasselbladpriset (2003), International Center of Photographys pris för livsverk (2009), samt Guldlejonet för livsverk vid Venedigbiennalen (2007).

Curatorer för La vie en rose är Laura Serani och Laura Incardona och utställningen har producerats i samarbete med Collezione Maramotti, där den premiärvisades 2010.