fbpx

Marino Marini, Grande Cavallo

Marino Marini
Grande Cavallo

Marino Marini (italiensk, 1901-1980) är en av efterkrigstidens främsta italienska expressionistiska skulptörer. Som få andra har han utforskat Europas tidiga konsthistoria. Särskilt intresserad var han av den etruskiska konsten som kom från det Toscana där Marini själv var född. För Marini innebar denna konst ursprunget, eller ”kärnan” som han själv uttryckte det. En viktig uppgift för konstnären blev att förvalta och förnya detta konstarv. Konstnärens serie med häst och ryttarstatyer kan ses som tragiska symboler för en svunnen tid, då människan stod närmre naturen och hästen var människans redskap och bundsförvant. Skulpturerna kan också ses som en utveckling av traditionen med ryttarstatyer som sedan renässansen prytt gator och torg i Europa. Impulsen till de första ryttarskulpturerna fick Marini på 40-talet då han genom ett tågfönster såg en häst stegra sig i förtvivlad ångest. Marini utvecklade temat under flera årtionden. Skulpturerna som från början avbildade en organisk enhet mellan häst och ryttare visar med tiden på en allt större separation mellan djur och människa.

Grande Cavallo (Den stora hästen) (brons 1951, inköpt 1953) som överblickar Marabouparken saknar ryttare helt. Med benen spjärnande emot marken gnäggar hästen med våldsamt uppåtvridet huvud.