• Tove Dreiman, Mouth Shut, Loud Shouts, 2017. Foto: Jean-Baptiste Béranger
15 september 2017–3 december 2017

Mouth Shut, Loud Shouts

Fikret Atay, Paulo Bruscky, Tove Dreiman, Lucy Parker, belit sağ, Ritu Sarin & Tenzing Sonam, Arvid Sveen

I Reading Room (läsrummet): Tidskriften Index on Censorship, Practice Based Klinik Against Censorship med Johanna Gustavsson, Felice Hapetzeder, belit sağ, Seçil Yaylalı med flera.

Lucy Parker, Apologies, 2016. Foto: Jean-Baptiste Béranger
Ritu Sarin och Tenzing Sonam, Drapchi Elegy, 2017. Foto: Jean-Baptiste Béranger
Fikret Atay, Rebels of the Dance, 2002
Lucy Parker, Apologies, 2016. Foto: Jean-Baptiste Béranger

Lucy Parker, installationsbild. Ritu Sarin och Tenzing Sonam, Drapchi Elegy, video 2017. Fikret Atay, Rebels of the Dance, video 2002. Lucy Parker Apologies, video 2016

Utställningen Mouth Shut, Loud Shouts handlar om censur och nedtystande, vilket har djupa rötter i auktoritära och koloniala regimer. Undertryckandet av åsikter, information, språk och bilder är ett utbrett fenomen som fungerar på olika sätt världen över. Verken i utställningen visar hur censuren kan fungera som ett sätt att marginalisera och avlegitimera. Vissa verk motarbetar olika former av statlig censur och andra handlar om självcensur. Utställningen lyfter fram praktiker som står i opposition till nedtystande och undertryckande, som letar efter platser, vägar och estetiska former där olika röster kan sippra ut till världen och oss själva.

När man besöker en kulturinstitution får man inte alltid veta vilka våldsamheter man kommer att konfronteras med och vilka situationer man kan stöta på där. Mouth Shut, Loud Shouts innehåller många oroväckande berättelser som kan komma att påverka dig på sätt som vi inte kan förutspå. Vi hoppas dock att dessa berättelser, dessa röster som kommuniceras genom narrativ, filmer och teckningar, skapar nya språk för världen. En mångfald språk som undergräver och attackerar det nedtystande som många samhällen utsätts för, och hjälper oss bygga solidaritet över geografier, erfarenheter och tid.

Paulo-Bruscky, utställningsvy. Foto: Jean-Baptiste Béranger
Paulo-Bruscky, utställningsvy. Foto: Jean-Baptiste Béranger

Paulo Bruscky, installationsbilder

När du stiger in i konsthallen är utställningslokalen till stora delar dold för betraktaren av ett nytt arbete av Tove Dreiman – en stor ridå som utforskar idén om självcensur med utgångspunkt i Driemans erfarenhet av att växa upp i Sverige. Översikten man i vanliga fall har över lokalen har blockerats och blir en avgränsning som delar upp rummet. Om man söker sig bortom skiljeväggen hittar man en installation av Paulo Bruscky som presenterar delar av ett stort arbete vilket skapades under militärdiktaturen i Brasilien (1964-1985) och konstnärens försök att bryta sig ur den politiska isoleringen genom ett nätverk av brevkorrespondens. Hur det är att vara berövad sitt eget språk kan upplevas i Fikret Atays video Rebels of the Dance som skildrar två pojkar som framför förbjudna kurdiska sånger. belit sağ utforskar också censuren av kurdiska berättelser i sin video Ayhan and Me där konstnärens erfarenhet av att få ett verk censurerat sammanflätas i berättelsen om den ursprungliga censurerade filmen. Intill detta arbete finns en serie dokument som skapats av organisationen Siyah Bant (Svart band) som belyser Siyah Bants plattform för att protestera mot censur av konstnärliga uttryck.

Konsekvenserna av att protestera mot förtryckarregimer undersöks i den gripande filmen Drapchi Elegy av Ritu Sarin och Tenzing Sonam. Den tibetanska kvinnan Namdol Lhamo berättar hur hennes fredliga protest mot det kinesiska styret ledde till ett flera år långt fängelsestraff och ett liv i politisk exil. Om censur på närmare håll handlar Lucy Parkers omfattande forskning om svartlistningen av arbetare inom den brittiska byggindustrin och den pågående kampen mot stats- och företagscensur och nedtystande. Affischer av Arvid Sveen återför diskussionen till Norden och förtrycket av samerna, konfiskeringen av deras mark och våldet mot deras kultur. Denna pågående kamp fokuserar på miljöförstörelsen, förorenandet av älvar och industrialiseringen av mark, som inskränkt samernas försörjningsmöjligheter.

Arvid Sveen, affischer. Foto: Jean-Baptiste Béranger

Affischer av Arvid Sveen

När vi från denna del av utställningslokalen rör oss tillbaka till Tove Dreimans ridå upptäcker vi nya former som hoppas kunna uttrycka de mer genomgripande nedtystningsmetoderna som vi integrerar i oss själva: orden som vi uppfostras att inte uttala eller kamperna vi inte solidariserar oss med. Att sätta dessa komplexa och utmanade arbeten i ett sammanhang är en grannlaga och seriös uppgift och genom vidare läsning i vårt läsrum – där vi hoppas att du vill tillbringa lite tid – kan man utforska hur vi kan förhålla oss till och kämpa mot de många olika formerna av nedtystning både från statens perspektiv och inifrån oss själva.

belit sağ, Ayhan and Me, 2016. Foto: Jean-Baptiste Béranger

belit sağ, Ayhan and Me, 2016