fbpx

PARK LEK

PARK LEK

Ett konstnärligt forskningsprojekt om parken som idé
Kerstin Bergendal 2010–

Det konstnärliga forskningsprojektet PARK LEK inleddes 2010 och bearbetar bl a den roll som parklekar spelade i städernas gröna rum under 1900-talet i Sverige: En samlande plattform som indirekt medverkade till att upprätthålla en levande gemenskap i ett lokalområde. Kerstin Bergendal återanvänder denna plattform som konstnärlig strategi. I ett av rummen på konsthallen har konstnären upprättat en ”konstens parklek” där konstens kunskap och metoder är lekfulla redskap för den som besöker detta rum. Hon bjuder in personer med en klar relation till parker i Sundbyberg – kommunala tjänstemän, politiker, boende eller parkbesökare – och ber dem överväga parkens idé och funktion: Hur speglar stadens grönområden invånarnas inbördes relation? Kan en lokal gemenskap uppstå om kultur genomsyrar stadsplaneringen? Här råder lekfullt undantagstillstånd. Samtalet förs utan verklighetens begränsningar och deltagarna ger sina erfarenheter och tankar vidare till konstnären.

Samtalen var en del av den kartläggning av Marabouparken som konstnären inledde i början på 2010 och som fortfarande pågår. Den första etappen av detta konstnärliga forskningsprojekt resulterade i ett förslag som en dag skulle kunna utgöra ett ingrepp i en eller flera parker i Sundbyberg. Kartläggningen och förslaget presenterades med en stor modell, fotografier och teckningar i utställningen Parkliv – Marabouparken konsthalls invigningsutställning i augusti 2010. Konstnärens förslag består i en föränderlig version av den lilla paviljongen vid plaskdammen i Marabouparken, som med sitt flexibla system av dörrar kan underlätta en rad aktiviteter parkerna som caféverksamhet, framträdanden och samlingslokal.

I den stora modellen av Marabouparken som illustrerar förslaget kan vi se hur den planerade strandpromenaden utanför Marabouparken och båtklubben skulle kunna samleva om man i stället för en traditionell planering för monofunktion, införde löpande förhandling som planeringsprincip för offentliga rum.