Peter Thörneby – Goodbye

Goodbye

Med Peter Thörnebys utställning Goodbye arbetar Marabouparken vidare med en ambition att återkommande göra större presentationer med yngre konstnärer. I utställningen visas verk från 2000 fram till konstnärens senast tillkomna verk – första numret av tidningen Goodbye.

Något som präglat Thörnebys konstnärskap är sökandet efter nya platser, både mentala och fysiska, där det kan finnas en möjlighet att tänka en oväntad tanke. För Thörneby är det en självklarhet att varje konstverk har en funktion. Själv strävar han efter att skapa små maskiner vars syfte är motverka klaustrofobi genom att transportera oss till platser där det finns utrymme för nya tankar. Ett av de bästa sätten att färdas är, enligt konstnären, det halvvakna men kreativa tillstånd som banalt kallas drömmeriet.

Thörneby arbetar gärna grafiskt och skapar fonder mot vilka både konstnär och publik kan drömma sig bort. En sådan fond återkommer i flera verk i form av ett regndroppsmönster som är inspirerat av konstnären Ivan Aguélis upplevelse då han i ett opiumrus upplevde hur en text förvandlades till ett regn framför hans ögon. I Thörnebys visuella tolkning blir det till ett silverregn, en metafor för en djupare förståelse av konsten. Silverregnet bildar sedan den bakgrund mot vilken han placerar texter som kretsar kring lokaliserandet av nya platser och idéer- en av konstens viktigaste funktioner.

Mönster har, historiskt sett, ofta skapats i ideologiskt syfte att estetiskt beskriva ett nytt samhälle. Mönster löper som en röd tråd i Thörnebys konstnärskap från Gratis Designs användande av 10-gruppen mönster som bakgrund åt Walter Gropius manifest i affischserien Gratis Designs Bauhausmanifesto and 10-gruppen patterns (samarbete med Fredrik Holmqvist, 2000) till det ovannämnda silverregnet och vidare till mönstren för okända rum i affischerserien, How Can I Sleep With Your Voice In My Head, för Vita Kuben på Norrlandsoperan (2003).

I Thörnebys senaste verk; tidningen Goodbye (2004) lämnar konstnären abstraktionen för att närma sig drömmeriet ur ett mer konkret, vardagligt perspektiv i vad han själv kallar ”psykedelisk diskbänksrealism”. En liten familj agerar ställföreträdare för en vardag som det är lätt att identifiera sig med och drömma sig bort ifrån. Tidningen som har lp-skivans format vecklas ut och inuti finner man sångtexter och en fotodokumentation av den lilla familjen i tvättstugan. Ordet Goodbye är tecknat i en typografi på väg att gå upp i rök, som en viskning som undslipper drömmaren innan hon eller han försvinner iväg till en annan värld.