Ann Böttcher
Kajsa Dahlberg
Olafur Eliasson
Carl Fredrik Hill
Joachim Koester
EvaMarie Lindahl
Sivert Lindblom
Anna Ling
Gerhard Nordström
Henrik Olesen
Nina Saunders
Lars-Andreas Tovey Kristiansen

Marabouparken konsthall inleder våren med två utställningar där föreställningar om naturen och det naturliga leder oss bakvägen till människans ombytliga ”inre natur”. Den visar sig i det som får höra hemma och det som trängts undan i historien, i kulturen, i vårt språkbruk och i bilden av oss själva.

Malmö Konstmuseum som under våren håller stängt för renovering låter sin samling möta en ny kontext och en ny publik på Marabouparken konsthall. Med utgångspunkt från Marabouparkens egen historia och vad den kan berätta om de ideal och den samtid i vilken den utformades, visar utställningen Vår inre natur utvalda verk ur Malmö Konstmuseums nordiska samling där naturen och det naturliga figurerar som en ständigt flyende referenspunkt för det vackra och normala, men också det hotfulla och okontrollerbara i vår tillvaro.

Vår inre natur samlar tolv betydande nordiska konstnärer vars verk spänner över 1880-talet fram till idag och speglar såväl samlingens bredd som dess unika nordiska profil. Via naturen reflekterar och kommenterar verken vår civilisation och kulturhistoria där begreppet natur ofta börjar och slutar i händerna på oss själva.

Gerhard Nordström, En utflykt i det gröna. Sommaren 1970 I-III, 1970. Foto: Jean-Baptiste Béranger
Joakim Koester, Nordenskiold and the Icecap, 2001. Foto: Jean-Baptiste Béranger
Utställningsfoto: Jean-Baptiste Béranger
Nina Saunders, Blue Fjord, 2010. Foto: Jean-Baptiste Béranger
Lars-Andreas Tovey Kristiansen, The Radiant City, 2010
Anna Ling, Fossil och Polystyren, 2013. Foto: Jean-Baptiste Béranger

Marabouparken konsthall inleder våren med två utställningar där föreställningar om naturen och det naturliga leder oss bakvägen till människans ombytliga ”inre natur”. Den visar sig i det som får höra hemma och det som trängts undan i historien, i kulturen, i vårt språkbruk och i bilden av oss själva.

I separatutställningen On Invasive Grounds tar sig konstnären Katja Aglert en närmare titt på den utbredda föreställningen att det på jorden funnits ett originaltillstånd präglat av harmoni och balans som vi människor har som mål att upprätthålla. I utställningens neonverk och videoinstallationer spårar Katja Aglert människans hand i det artificiella ljusets utbredning, de manliga myternas Arktis och till floran på världsarvet Sveaborg. Under gång träder en helt annan idé om jordens tillstånd fram. En värld som alltid varit och fortfarande är i konstant flux och i ständig interaktion mellan djur, natur och människa, där den sistnämnda kan ses som jordens främsta invasiva art.

Katja Aglert, Spectaculars Study, neon 2014. Foto: Jean-Baptiste Béranger
Katja Aglert, On Invasive Ground, 2012
Katja Aglert, On Invasive Ground, 2012
Katja Aglert, Winter Event – antifreeze, 2009–2014
PROGRAM I ANSLUTNING TILL UTSTÄLLNINGEN
Torsdag 3 april kl. 18

Bokrelease av Winter Event – antifreeze, Winter Event – antifreeze, Winter Event – antifreeze, Winter Event – antifreeze och föreläsning Climate Change and Contemporary Art of the Polar Regions: Gender After Ice

Release av publikationen Winter Event – antifreeze Winter Event – antifreeze Winter Event – antifreeze Winter Event – antifreeze som ges ut på Art and Theory av och med redaktörerna Katja Aglert och Stefanie Hessler.

En av bokens textförfattare är den amerikanska feministiska forskaren Lisa Bloom som kommer att föreläsa om hennes pågående projekt Climate Change and Contemporary Art of the Polar Regions: Gender after Ice, om hur hotet av den globala klimatförändringen återspeglas i våra samtida konstnärliga praktiker. Bloom är ansluten till Center for the Study of Women vid University of California (UCLA) i Los Angeles och verksam i både San Diego och New York.

Medverkande i boken: Katja Aglert, Lisa Bloom, Sabeth Buchmann, Stefanie Hessler.

Föreläsningen kommer att hållas på engelska

Mer om Katja Aglert 
Mer om Lisa Bloom 

Onsdag 23 april kl. 18 Radical Gardening

George McKay ger oss en föreläsning utifrån sin bok Radical Gardening: Politics, Idealism and Rebellion in the Garden om hur trädgårdar och parker varit favoriserade platser för alternativa, radikala kulturer som musikfestivaler, fredsrörelsen och olika slags politisk aktivism. McKay är professor i kulturvetenskap vid Salford universitet i England.

Föreläsningen kommer att hållas på engelska 

Mer om George McKay

Fatoumata Diabaté,  Soirée de Balani les filles qui danse Badialan3 Bamako 2009

Onsdag 23 oktober kl. 18.00

Eva-Lotta Holm Flach föreläser om den yngre samtidskonstscenen i Västafrika med nedslag i några specifika konstnärskap.

Med utgångspunkt i Rencontres de Bamako, Malis biennal för fotografi i Bamako, ger Eva-Lotta Holm Flach en exposé över fotografer som deltagit vid biennalen och som sedan tagit sig vidare in på den Västafrikanska och internationella samtidskonstscenen.

Eva-Lotta Holm Flach är konstvetare och driver Galleri Flach i Stockholm. Hon arbetar även med fristående konstprojekt i bland annat Mali.

Läs mer om utställningen la vie en rose

Läs mer om utställningen Natten är vår (a nous la nuit)

 

 

 

 

 

 

 

 

Samtal

Onsdag 9 oktober, kl.18.30

OBS! Ändrat datum

Arijana Kajfes, Bamako t/r 

Konstnären Arijana Kajfes pratar med Fatoumata Diabaté om hennes arbeten och hur det är att vara verksam som kvinnlig fotograf i Mali. Arijana träffade Fatoumata i samband med sitt konstprojekt Dérive:Tombouctou i Mali 2010 då hon anlitade henne som fotograf. Deras vänskap har sedan dess fördjupats då Arijana återvänt ett flertal gånger till Mali för att vidareutveckla sitt arbete med en organisation kring konstnärliga samarbeten exp (experiments in crosscultural practices). Hon kommer även att visa bilder från både arbetet med projektet och med organisationen.

Läs mer om utställningen Natten är vår (a nous la nuit) med Fatoumata Diabaté 

 

 

 

 

 

Vad har din granne som du vill ha?
Kom och gör fynd bland loppisborden i Marabouparken!

Söndagen den 29 september 2013 står loppisborden uppdukade i parken. I restaurang Parkliv serveras Brunch och fika. För dig som inte har hunnit se utställningen La vie en rose av den Maliske fotografen Malick Sidibé ges en visning kl. 14. För barn anordnas Monsterklubben klockan 13. Kom, klipp och klistra och gör fotorebusar av kasserade fotoböcker tillsammans med vår Zafire Vrba.

Öppet mellan 11–17. Välkommen!

Fri entré för alla Sundbybergare!
Helgen 21–22 september 2013

Tillsammans med Marabouparkens Vänner bjuder vi dig som bor i Sundbyberg på fri entré till konsthallen när du uppger Sundbybergsbo i kassan. Klockan 12.00 och 14.00 ger våra guider en visning av utställningen La vie en rose av den internationellt erkände maliske fotografen Malick Sidibé och av skulptursamlingen i parken. I butiken och i restaurang Parkliv utlovas specialerbjudanden.

Guidade visningar klockan 12 och 14 både lördag och söndag.

Öppet 11–17 hela helgen.

Välkommen!

Seydou Keïta, fotograferad av Madeleine Bergh

Onsdag 18 september 2013, kl. 18

Madeleine Bergh berättar om sina upplevelser av att resa i Mali och visar sin och Marita Jonols dokumentär Porträtt i Bamako om fotografen Seydou Keita. Malick Sidibés konstnärskap sätts in i relation till en längre porträttradition i Mali.

Madeleine Bergh är dokumentärfilmare och f d lektor och vicerektor vid Stockholms dramatiska högskola.

Läs mer om utställningen la vie en rose

 

 

 

Fatoumata Diabaté
Natten är vår (a nous la nuit)

Marabouparken konsthall fortsätter sin maliska höst med Fatoumata Diabaté som tillhör en ung generation kvinnliga fotografer som tagit plats på den fotografiska scenen i Västafrika. I utställningen Natten är vår (a nous la nuit) skildrar hon sin samtid genom fotografier av unga Bamakobor i det stimmiga nattmörkret i Malis huvudstad. 

Natten är vår (a nous la nuit) består av ett antal ögonblicksbilder som fångar nattlivet i Bamako, stunden innan hemma framför spegeln, snygga ”moves” på dansgolvet, mobiler som checkas av och blickar som söker kontakt. Fotografierna uttrycker både något undflyende och intimt i varje situation. Med kameran fångar hon en urringning eller glittret i en klänning som i en snabb sketch eller anteckning.

I utställningen visas ett urval bilder från den större bildserien Sutigi – a nous la nuit. Diabaté skildrar hur människor poserar lekfullt framför kameran och med stolthet träder fram i sina trendiga kläder och accessoarer som bärs med naturlig elegans. De miljöer som förekommer i Natten är vår (a nous la nuit) är därför inte helt olika de sammanhang som den numera världsberömde maliske fotografen Malick Sidibé dokumenterade ungefär fyrtio år tidigare och som under hösten visas parallellt med Fatoumata Diabaté. Trots detta råder det samtidigt en urban, lite rastlös stämning i Diabatés samtida fotografier som förmedlar en annan tidsanda än den kanske mer sorglösa atmosfär som finns i Malick Sidibés klassiska och balanserade kompositioner.

Det finns många berättelser och infallsvinklar från Västafrika som återstår att förmedlas och som på olika sätt följer upp vad de tidiga maliska fotograferna såsom Malick Sidibé och hans samtida tog fasta på under 50-talet då kolonialherrarna drog sig tillbaka. För Diabaté finns drivkraften i att gå vidare med att skildra tillvaron på egna villkor i en region som annars ofta blir tolkad och beskriven av utomstående betraktare och reportrar.

Utställningen Natten är vår (a nous la nuit) genomförs i samarbete med exp (experiments in crosscultural practices).

Fatoumata Diabaté är utbildad fotograf i Mali, hon har studerat vid Centre de Formation en Photographie, CFP. 2005 blev hon inbjuden att delta i den omfattande fotobiennalen Les Rencontres de Bamako som äger rum vartannat år vilket blev ett viktigt avstamp i hennes karriär. Hon arbetar parallellt med uppdrag för kulturinstitutioner, stora organisationer såsom World Press Photo och med sina egna fotoserier som hon utvecklar över tid. Hon har deltagit i ett stort antal utställningar och fotofestivaler i Afrika och Europa. 2005 mottog hon priset ”Afrique en création” som delas ut av franska statens kulturinstitut AFAA för fotoserien Touaregs, en gestes et en mouvements. 2011 fick hon även motta den franska Blachèrestiftelsens pris för fotoserien l’Homme en Animal.

Fatoumata Diabaté, Sutigi – a nous la nuit

MINI-BIBLIOTEK

6 juli – 31 augusti

I den gamla glasskiosken i parken kommer det under två månader finnas ett mini-bibliotek där parkens besökare kan låna och lämna tillbaka böcker. Sundbybergs Bibliotek har valt ut böcker till mini-biblioteket: från bilderböcker för de allra minsta till  härlig sommarläsning för vuxna. Man kommer att kunna läsa böckerna på plats i parken eller att ta hem dem. Bibliotekets öppettider är samma som konsthallens, dvs. 11-17 tisdag – söndag, 11-20 onsdagar.

Mini-biblioteket är ett samarbete mellan Marabouparken Konsthall och Sundbybergs Bibliotek Signalfabriken.


 

 

 

Lecture

Lördag 17 augusti kl. 14

Laura Serani föreläser om samtidskonstscenen i Mali utifrån sitt arbete med den afrikanska fotografibiennalen Rencontres de Bamako, samt samtalar med Malick Sidibé om hans liv och konstnärskap.

Serani är curator, kritiker och skribent, och samarbetar med en rad olika institutioner och festivaler. 2009 och 2011 var hon konstnärlig ledare för den afrikanska fotografibiennalen Rencontres de Bamako i Mali. Hon var även konstnärlig ledare för Mois de la Photo in Paris 2008, och även den kommande 2014.  Hon har sedan 2007 arbetat som curator för europeiskt fotografi på Reggio Emilia, och har varit ledare för Si Fest i Italien 2007 och 2008.  Hon har skrivit flera böcker, senast La fotografia tra storia e poesia (Mazzotta),

Läs mer om utställningen la vie en rose

 

 

 

 

Malick Sidibé, Les Trois Amis, 1970-tal

I utställningen La vie en rose presenteras ett femtiotal fotografier tagna i Malis huvudstad Bamako under 1960- och 1970-talen av den internationellt erkände maliske fotografen Malick Sidibé. Här finns de ikoniska svartvita fotografierna som gjort Sidibé världsberömd: festbilderna från 1960-talet, studioporträtten och ett urval fotografier från hans arkiv. Här finns också en rekonstruktion av Sidibés legendariska studio, som han startade 1962 och fortfarande driver med hjälp av sina söner.

Mali har nyligen skakats av en militärkupp och motsättningar mellan folkgrupper, men på 1960-talet, efter frigörelsen från den franska kolonialismen, bubblade Mali av kreativitet och optimism. Malick Sidibés bilder lyfter fram magin och upprymdheten som rådde i Bamako under dessa år då folk inget hellre ville än att umgås med varandra och vara en del av denna historiska tid. Verken vittnar om glädjen, sorglösheten och tillförsikten i den afrikanska ungdomsrevolten under en övergångstid i det självständiga Mali då landet snabbt moderniserades.

Malick Sidibé, Les Trois Fumeus, Bamako, 1962
Malick Sidibé, Studio Malick, Bamako, 1977

De unga människorna i Sidibés fotografier bryter mot den traditionella porträttbilden från den koloniala tiden och också mot den livsstil man kunde förvänta sig i en avkoloniserad stat. Många afrikanska befrielseledare kritiserade ungdomarna för att fjärma sig från nationalstatens läror för att istället efterlikna och införliva kolonisatörernas kultur. Det var kanske inte omedelbart uppenbart då men genom populärkulturen – och genom att ungdomarna bejakade sin individualitet och skapade en modern svart image bortom nations- och stamtillhörighet – knöts viktiga kontakter över nationsgränserna med den svarta diasporan och internationella ungdomsrörelser.

Utställningen La vie en rose, som ger ett smakprov ur Sidibés konstnärskap, speglar entusiasmen bland en generation som hade friheten att bryta mot sociala normer genom en blandning av traditionella och västerländska kläder och musikstilar.

Malick Sidibé föddes 1936 i byn Soloba utanför Bamako och inledde sin karriär som lärling hos den franske fotografen Guillat-Guinard där han 1957 gjorde sina första bildreportage från fester, barndop och bröllop. 1962 öppnade han Studio Malick i den populära stadsdelen Bagadadji, med inriktning på porträttfotografi. Samtidigt skildrade Sidibé utelivet i Bamako: de många nattklubbarna med exotiska namn som dök upp i staden, festerna där den senaste James Brown-skivan spelades, och picknickutflykterna på floden Nigers stränder. Sidibé blev inbjuden till alla stora evenemang: han var så känd att om han inte kunde delta så ändrade man tiden eller till och med dagen för evenemanget. I en intervju med John Henley i den brittiska dagstidningen Guardian 2010 berättade Sidibé om det pulserande nattlivet i Bamako:

”Vi gick in i en ny tid och folk ville dansa. Musiken gjorde oss fria. Plötsligt kunde unga män vara nära unga kvinnor och hålla om dem. Tidigare var det inte tillåtet. Och alla ville bli fotograferade när de dansade nära varandra. De ville ha det på bild!

De avbildade personerna i Sidibés studioporträtt bär ofta sina finaste kläder och tillbehör – smycken, handväskor, hattar, ibland sittande på vespor och motorcyklar. Attityden är cool, hipp, macho och förförisk. Hans festbilder återger en liknande stämning, även om dessa fotografier är mer formellt komponerade.

Malick Sidibé, Studio Malick, Bamako, 1977
Malick Sidibé, Studio Malick, Bamako, 1977

Många av Sidibés ikoniska bilder togs för nästan femtio år sedan men det är först på senare tid som han blivit uppmärksammad. Sedan 2000 har han tilldelats Hasselbladpriset (2003), International Center of Photographys pris för livsverk (2009), samt Guldlejonet för livsverk vid Venedigbiennalen (2007).

Curatorer för La vie en rose är Laura Serani och Laura Incardona och utställningen har producerats i samarbete med Collezione Maramotti, där den premiärvisades 2010.

PROGRAM:

Två dokumentärer om Malick Sidibé kommer att visas under hela utställningsperioden: Dolce Vita Africana (2008) av Cosima Spender och Malick Sidibé , le partage (2012) av Thomas Glaser och Franck Landron

lördag 17 augusti kl. 14
Laura Serani föreläser om samtidskonstscenen i Mali utifrån sitt arbete med den afrikanska fotografibiennalen Rencontres de Bamako, samt samtalar med Malick Sidibé om hans liv och konstnärskap.

onsdag 18 september kl. 18
Madeleine Bergh berättar om sina upplevelser av att resa i Mali och visar sin  och Margareta Jonols dokumentär Porträtt i Bamako om fotografen Seydou Keita. Malick Sidibés konstnärskap sätts in i relation till en längre porträttradition i Mali.

onsdag 9 oktober kl. 18 OBS! Ändrat datum! 
Konstnären Arijana Kajfes pratar med Fatoumata Diabaté om hennes arbeten och hur det är att vara verksam som kvinnlig fotograf i Mali. Arijana träffade Fatoumata i samband med sitt konstprojekt Dérive:Tombouctou i Mali 2010 då hon anlitade henne som fotograf. Deras vänskap har sedan dess fördjupats då Arijana återvänt ett flertal gånger till Mali för att vidareutveckla sitt arbete med en organisation kring konstnärliga samarbeten EXP (Experiments in Xross cultural Practices). Hon kommer även att visa bilder från både arbetet med projektet och med organisationen.

onsdag 23 oktober kl. 18
Eva-Lotta Holm Flach föreläser om den yngre samtidskonstscenen i Västafrika, med nedslag i några specifika konstnärsskap.

6-28 juli, Filmprogram, Magnus Bärtås

Under juli månad visar vi två filmer av Magnus Bärtås i konsthallens nya utställningssal. Filmerna visas löpande under konsthallens ordinarie öppettider.

madame_boy

Madame & Little Boy, 2009, 28 min

Med hjälp av enkla bildkort berättar den amerikanske musikern och skådespelaren Will Oldham (Bonnie “Prince” Billy) historien om hur den mycket filmkunnige Kim Jong Il förde monsterfilmen Godzillas kärnvapentematik till en ny nivå. Skådespelerskan Choi Eun-hee, även kallad Madame Choi, hade en lång karriär som uppburen skådespelerska i Sydkorea när hon tillsammans med sin före detta man, filmregissören Shin sang-ok, kidnappades av Kim Jong Ils agenter och fördes till Nordkorea 1978. Utanför Pyongyang uppfördes en filmstad för deras räkning och här tvingades de göra ett antal filmer som skulle gjuta nytt liv i den nordkoreanska filmindustrin, innan de lyckades fly från landet. Madame & Little Boy premiärvisades på utställningen Void of Memory på Platform, Seoul 2009. 2010 vann den det stora priset på Oberhausens Internationella Kortfilmsfestival och har sedan visats på en rad utställningar och filmfestivaler.

magnusbioimage1

BIOGRAFI, 2012, 22 min

BIOGRAFI är ett experiment med dokumentärens form. Med hjälp av iscensatta sekvenser och arkivmaterial framförs berättelsen i fragment. Rösterna rör sig mellan monolog och dialog och uppehåller sig vid namnens och namngivningens kraft. Med sparsam rekvisita, ett fåtal bilder och återhållet agerande berättas historien om Ola S. Svensson som utmärkte med sin stora kropp, sitt okontrollerbara skratt och ett fotografiskt minne. Trots sin vana att hänge sig åt detaljer av de mest marginella fenomen förutspåddes han en lysande karriär inom det socialdemokratiska partiet. BIOGRAFI premiärvisades på Locarnos Internationella Filmfestival 2012 och har sedan bl.a. visats på Palais de Tokyo (Les Rencontres Internationales) och Oberhausens Internationella kortfilmsfestival (i den internationella tävlingen).

Men jag då?, Tove Kjellmark, 2006

Filmprogram – Andreas Gedin, Saskia Holmkvist, Tove Kjellmark, Michel Wenzer

6-28 juli visar Marabouparken konsthall två filmprogram som knyter an till utställningen ABCDEFGHI som visas i den stora utställningssalen.

Ett fristående och specialkomponerat program i samarbete med Filmform.
Fyra filmer tar sig an det språkliga från olika infallsvinklar, från den helt privata sfären till den mest publika. Verken pekar på språkets möjlighet som både manipulativt maktmedel som skapar låsningar och desperation, men även som den enda länken till människor utanför den egna, ibland bokstavliga, instängdheten. Vissa av verken använder ett destillerat språk, där varje ord vägs på guldvåg, utformas och uttalas med omsorg, andra det nästan obehagligt vardagliga.

Verken som visas är:
Ich bin ein Berliner av Andreas Gedin
Role control av Saskia Holmkvist
Men jag då? av Tove Kjellmark
Three poems by Spoon Jackson av Michel Wenzer

Plan_Marabou

Samtal + finissage

”Att iscensätta konventioner”

Onsdagen den 19 juni kl 18 på Marabouparken konsthall

Medverkande: Koreograferna Annie Vigier & Franck Apertet (les gens d’Uterpan) samt dansare som medverkar i deras aktuella performance ”Topologie”.

Samtalet hålls på engelska. Välkomna!

Förfriskningar och tilltugg från ca kl 19. OSA till niki.kralli@marabouparken.se

Topologie är ett 10-dagars performance som flätar samman dansföreställningens tid, rum och handling med det offentliga rummet. Fem dansare undersöker scenens gränser och omvandlar ett geografiskt område, i det här fallet hela Sundbyberg, till skådeplats för en performance. les gens d’Uterpan undersöker kritiskt de normer som styr olika konstformer genom performance men även de sociala konventioner som reglerar våra vardagsliv. Topologie är en del av projektet re|action där det offentliga rummet är utgångspunkt och arena för att ifrågasätta konstnärers status, medborgarnas ansvar och de normer och bruk som ligger till grund för samhället. I samtalet kommer Franck Apertet och Annie Vigier att berätta om flera av projekten inom re|action bl a ”Audience” som genomfördes i Paris 2011 och ”You are a dancer” som utarbetats för Baltic Art Centre på Gotland 2010. ”I vårt arbete är publiken oftast inte medveten om vad som kommer att hända. Ibland provocerar vi publiken på olika sätt och ibland tilltalar vi, med avsikt, inte publiken alls. För les gens d’Uterpan består publiken av medborgare som tillsammans med oss utmanar idén om vad det offentliga rummet är.”

Mer om Topologi
Varje dag mellan den 10–19 juni rör sig dansarna Anna Axiotis, Tove Brunberg, Robin Dingemans, Elias Girod, Moa Westerlund på gator, genom parker, bostadsområden, affärer och institutioner i Sundbyberg. Dansarnas individuella färdväg styrs av Topologie-grafen, en grafisk figur, som har placerats på Sundbybergs karta och som bland annat skär genom Marabouparken, villaområdet Duvbo, Hallonbergen Centrum över E18 och upp till Ursvik. De bär inga kostymer eller särskilda kännetecken som avslöjar deras närvaro i staden. Koreografin bestäms av enkla handlingar, som utförs längs vägen: gester, fysiska och sociala beteenden, hastighet och rörelser som noga noteras och upprepas i detalj varje dag. Grafen sammanför dansarna på specifika platser vid exakta tidpunkter. Endast upprepningen av dansarnas rörelser på återkommande platser avslöjar dem. Stadens specifika egenskaper – de miljömässiga, sociala, urbana – blir framträdandets rekvisita och föreställningens längd bestäms utifrån stadens dimensioner. Varje dag går dansarna gradvis allt längre in i den organisation som staden utgör. Koreografin byggs upp och blir alltmer detaljerad. Ljudteknikern Nicolas Martz följer dansarna under deras väg genom Sundbyberg och registrerar ljudet som omger dem. Deras rörelser spelas in och blir till ettljudspår som sänds i Marabouparken konsthalls restaurang Parkliv. Ljudet, bilder och informationen om var dansarna befinner sig visas på Topologies infopunkt i konsthallens restaurang, på Marabouparkens webbplats och via les gens d’Uterpans webbplats www.lesgensduterpan.com under hela perioden 10–19 juni.

 

 

 

 

Kulturamablogg

Kulturamas slututställning 24-26 maj

Klass 9C i Kulturama grundskola i Sundbyberg ställa ut sina slutprojekt i Marabouparkens trapphall och i parken. Följ förberedelserna och projekten på William Zettergrens blogg.

LET_EVERYBODY_COME_OUT_TODAY-2002

Ferhat Özgür, Let Everybody Come Out Today, fotografi 2002

Ferhat Özgür
Let Everybody Come Out Today
9 februari–7 april 2013

I årets första utställning på Marabouparken konsthall presenterasverk avden internationellt uppmärksammade turkiske konstnären Ferhat Özgür. I sina videofilmer och fotografiska arbeten kopplar Özgür genom till synes enkla gester samman individens verklighet med större frågor som rör människans livsvillkor i en föränderlig värld. Med humor och värme skildrar Özgür de utmaningar som människorna står inför i ett land där gränserna mellan islam och kristendomen, turkiska traditioner och västerländska influenser tänjs och omförhandlas.

2002 bad Ferhat Özgür sina grannar på gatan där han växte upp att posera för ett gruppfoto utanför deras hem. De hade flyttat från den turkiska landsbygden till Ankara och byggt sina hus i huvudstadens utkanter. Nu skulle deras del av staden jämnas med marken. I diptyken Let Everybody Come Out Today stirrar grannarna in i kameran med bister uppsyn, märkta av livet. Detta är ett nyckelverk i Özgürs konstnärskap. Under ett flertal år har konstnären kritiskt granskat de förändringar som äger rum i hans hemstad Ankara, där mindre byar och informella bostadsområden har rivits och ersatts av höghus och köpcentra.

Videon I Can Sing visar hur höghus börjar dyka upp bland de minareter som har dominerat Ankaras stadsbild. En kvinna i traditionell huvudduk står framför sitt ombyggda hus och mimar till Jeff Buckleys cover av Leonard Cohens Hallelujah. Denna klassiska låt vars text har tolkats på många olika sätt handlar i denna dubbla cover om hur förändringarna i staden möts av både hyllningar och motstånd.

Well it goes like this / The fourth, the fifth / The minor fall and the major shift

Till och med durackorden i den populära västerländska låten tycks vara en indikator på rotlöshet, då de utplånar de typiska molltonerna i traditionell turkisk musik. Kvinnan som gungar i takt med Hallelujah och sträcker sina armar mot skyn förkroppsligar de sociala omvälvningarna och förändringarna.

Både videon Metamorphosis Chat (2010) och den senare Women in Love (2013) refererar till de turkiska såpoperornas narrativa ramverk. Özgür anlitar ofta släktingar och vänner som skådespelare i sina filmer. Tillsammans utarbetar de bilder och gester som på ett visuellt sätt uttrycker de svårigheter som framför allt kvinnor står inför i ett patriarkaliskt samhälle och i en nutid som ständigt producerar nya verkligheter och ifrågasätter traditionella uppfattningar om ett lyckligt liv.

I Metamorphosis Chat träffar Özgürs mor, som bär traditionell huvudduk, en väninna i moderna kläder, över en kopp te. Kvinnorna bestämmer sig för att inta varandras roller och börjar byta kläder. Özgürs inflytande som regissör minskar i takt med att kvinnor så att säga blir varma i kläderna och själva börjar forma berättelsen. De är hjärtliga, vänliga och öppna i vad som kunde ha varit en genant situation, de skrattar åt sig själva och åt varandra – vilket får den rädsla och det aggressiva moraliserandet i debatter om symboler med religiösa konnotationer att komma på skam.

I Özgürs senaste arbete Women in Love berättar några medelålders kvinnor, som blev bortgifta som barn, om sina döda män. Samtalet kretsar kring utsatthet och isolering, plågsamma beskrivningar av våld i hemmet och alkoholmissbruk men även skildringar av lojalitet, kärlek och saknad.

En personlig berättarröst genomsyrar Özgürs konstnärskap och de sociala och politiska frågeställningar som lyfts fram har relevans långt utanför Ankaras och Turkiets gränser.

____________________________

Ferhat Özgür (f. 1965) växte upp i Ankara och är bosatt och verksam i Istanbul där han undervisar på Istanbul Kultur University. Özgürs verk har ställts ut på en rad olika institutioner och biennaler runt om i världen, däribland 6:e Berlinbiennalen; 10:e International Istanbulbiennalen; 1:a Tiranabiennalen; 3:e Örebro Open Art-biennalen; 1:a Mardinbiennalen; 1:a & 3:e Sinopale; Centre Georges Pompidou, Paris; Haus der Kulturen der Welt, Berlin; Museum der Moderne, Salzburg; MUMOK, Wien; Fondazione Sandretto Re Rebaudengo, Turin; Ludwig Forum, Aachen; Mattress Factory Art Museum, Pittsburgh; Kunsthalle Winterthur, Schweiz; Magazin4, Bregenz; Casino Luxembourg – Forum d’art contemporain, Luxemburg; Zone Contemporaine, Bern och MoMA PS1, New York.

 

 

Minecraftmonster

”The top of the world”

Minecraft Monsterklubben Marabouparken

17 november kl.13-17

Plats: Marabouparkens konsthall, Sundbyberg

Nu är anmälningslistan full, men kom som publik och var med om Minecraft-eventet som kommer att ske live i konsthallen.

Se hur ett verkligt område, Toppstugan, i Hallonbergen byggs i en specialgjord spelplan. Bygget blir som en kommentar till höstens utställning ”Hembyg(g)d”. Fina Minecraftprylar kommer att delas ut till spelarna!

För anmälan/info: anna-stina.ulfstrom@marabouparken.se

Catti Brandelius Förortsindianen 2012. Fotograf: Maja Borg.

Catti Brandelius Förortsindianen 2012. Fotograf: Maja Borg.

8/9—25/11 2012

Hembyg(g)d

Pawel Althamer, Kerstin Bergendal, Catti Brandelius, Anna Högberg & Johan Tirén, Kateřina Šedá, Anna Witt

Ordet hembyggd kan uttrycka initiativ, skaparglädje och autenticitet. Hembygd däremot syftar på den trakt som omger hemmet men också den miljö och de människor vi härstammar från, identifierar oss med och präglas av. Utställningstitelns kombination; Hembyg(g)d, försöker sätta fingret på det element av hembygge som en hembygd ofta är och den möjlighet vi har att själva vara med och snickra på den fysiska och sociala miljö där vi lever och verkar. Utställningen Hembyg(g)d visar sju konstnärer som genom sitt arbete skapar kopplingar mellan mänskliga relationer, den fysiska miljön och samhället i stort genom att undersöka, diskutera, dokumentera och gestalta de miljöer och sammanhang vi lever i.

Central i utställningen är konstnären Kerstin Bergendals presentation av det Sundbybergsbaserade konstprojektet PARK LEK. Under åtta månader har hon vandrat runt i Hallonbergen och Ör med sin ryggsäck och sin kamera. Enbart genom samtal med boende, lokala aktörer, tjänstemän, byggherrar och politiker har hon gradvist byggt upp ett unikt storskaligt stadsutvecklingsprojekt – PARK LEK. I en stor modell över Hallonbergen och Ör finns det förslag till omorganisation av Hallonbergen och Ör som de 146 deltagare i PARK LEK har bidragit till. Parallellt med modellen har ett levnadsporträtt av dessa stadsdelar anno 2012 vuxit fram som gestaltas i utställningen av en mängd filmade intervjuer med de boende.

I polske konstnären Pawel Althamers fall utgår arbetet från viljan att göra gemensam sak med grannarna i en jakt på tillvarons metafysiska sidor. I projektet Common Task reser Althamer och grannarna från Bròdno utanför Warsawa runt i guldiga rymddräkter i ett försök att se på sin egen och andras tillvaro med utomjordingens ögon. Den tjeckiska konstnären Kateřina Šedá har sedan 2010 arbetat med byborna i den lilla tjeckiska byn Nošovice vars karaktär och gemenskap trasats sönder av den gigantiska Hyundai fabrik som slagit ned i dess mitt. I That’s the Way the Cookie Crumbles visar hon i en installation med bord och dukar hur hon tillsammans med byborna målar och broderar fram en ny identitet kring den cirkel runt fabriken som deras by förvandlats till.

Tyska konstnären Anna Witt vänder upp och ner på det sk ”problemformulerings-privilegiet” i sin film Battle Rap. Här har hon bjudit in ett antal etnologer från München som forskar om ”ghettospråk” och ”gangsterrap” att försöka framföra sina rapporter i en ”rap battle” tillsammans med de rappare som ingått i undersökningen. Stockholmsförorten Bredäng, dess bostadshus, tunnelbanestation, gångvägar och fotbollsplan utgör ofta spelplats i konstnären och musikern Catti Brandelius filmer. Det är också där hennes mest berömda artist-alias ”Miss Universum” framlever sina dagar uppassad av sina många slavar. I hennes senaste film möter vi kvinnan som i reaktion mot sin egen rädsla förvandlas till Förortsindianen – de kvinnliga Bredängsbornas beskyddare.

I bland sker det konstnärliga arbetet på en abstrakt nivå, som i Anna Högbergs och Johan Tiréns tidigare arbete där de tillsammans med tjänstemännen på Regionplanekontoret försökte hitta nya infallsvinkar på den strategiska och visionära planeringen av Stockholmsregionens utveckling de närmsta 30 åren. För Hembyg(g)dsutställningen har de skapat ett utsiktstorn, Point of View, som på engelska kan betyda både en fysisk plats med utsikt och ett individuellt synsätt. Som skulptur förkroppsligar den en viktig aspekt av flera av de deltagande konstnärernas arbete: konstens förmåga att sätta människans plats i samhällsbygget i perspektiv.

Utställningen Hembyg(g)d samproduceras av Marabouparken konsthall och PARK LEK med stöd av Sundbybergs stad, Fastighets AB Förvaltaren och Tjeckiska Centret. Curator är Helena Selder, konstintendent på Marabouparken. Parkleksprojektet stöds även av Statens konstråds samverkansprojekt med titeln Samverkan om gestaltning av offentliga miljöer i samarbete med Riksantikvarieämbetet, Boverket och Arkitekturmuseet.

För pressbilder och information kontakta gärna Stellan Forsberg, Monday Relations på e:post stellan.forsberg@mondayrelations.se eller på tel: 070-763 97 66.

 


tre-foto-1

Yngve Baum, Lotta Antonsson, Stina Brockman.

Utställning 28/5—26/8 2012

Tre fotografer. Tre tendenser

Lotta Antonsson, Yngve Baum, Stina Brockman

31 maj – 26 augusti 2012

Utställningen Tre fotografer. Tre tendenser belyser de centrala rörelserna i svensk fotografi under fem decennier genom att följa Yngve Baum (f. 1945), Stina Brockman (f. 1951) och Lotta Antonsson (f. 1963) från deras genombrott fram till i dag. De tillhör olika generationer och har, i likhet med varje annan fotograf, formats av de strömningar som präglat tiden. En viktig utgångspunkt för utställningen är dock att denna påverkan också sker i den andra riktningen. Tre fotografer. Tre tendenser är en historieskrivande utställning som rymmer flera samtidiga och kommenterande perspektiv. Det är dels en presentation av tre individuella konstnärskap, dels en gestaltning av hur de dokumentära, konstnärliga och postmoderna inriktningarna utvecklats över tid.

Fotografiet som medium har genomgått en stor förändring under de årtionden som utställningen täcker. På 1960-talet var det främst ett dokumentärt medium, där fotografins uppgift var att göra vardagen synlig och bilden uppfattades som ett vapen i kampen mot förtryck och orättvisor. Yngve Baums tidiga reportageböcker som Människor vid hav: Lofoten (1966), Kiki: En liten man (1967), Ujamaa: Människor i Tanzania (1970) och Skeppsvarv(1974) var del av denna rörelse. Under 1980-talet började fotografiet uppnå en mer autonom och konstnärlig position. Upphovspersonen lyftes fram och de estetiska och hantverksmässiga aspekterna uppvärderades. I utställningen representeras denna tendens av Stina Brockman som utmärkte sig för att vara tidig med att använda storformatskamera och äldre tekniker med precision och noggrannhet, t ex i portätt som Sven, Aino och Mette (1981) eller i serien Kroppar från mitten av 80-talet. Runt 1990 gjorde det postmoderna perspektivet sig gällande inom fotografin; fältet vidgades och den samtida konstscenen blev fotografins nya kontext. Etablerade modernistiska föreställningar om mediets egenart och subjektets roll utmanades, och man ifrågasatte även tanken om fotografin som ett universellt språk och ett fönster genom vilken världen betraktas och beskrivs. Istället betonades fotografins roll i konstruktionen av till exempel genus, kön och identitet av konstnärer som Lotta Antonsson. Hennes omdebatterade examensarbete från Konstfack Take it as a Man diskuterades flitigt av tidens mest tongivande kritiker.

Curator för Tre fotografer. Tre tendenser är Niclas Östlind, och utställningen ingår i ett större arbete om fotografin i Sverige från 1970 till i dag. Studien genomförs inom ramen för konstnärlig forskning vid Göteborgs universitet och kommer att resultera i en doktorsavhandling 2014. I anslutning till utställningen publiceras en katalog.