Textila Undertexter

Margareta Hallek visas t.o.m. 18 december.

Medverkande konstnärer: Maria Adlercreutz, Elsa Agélii, Zandra Ahl, Olle Baertling, Helene Billgren, Ann Böttcher, ”Moki” Cherry, Shabnam Faraee, Johanna Friedman, Josefin Gäfvert, Margareta Hallek, Leif Holmstrand, Charlotte Johannesson, Anna Nordström, Paola Torres Núñez del Prado, Veronica Nygren, Kaisa Melanton, Claes Oldenburg, Lennart Rodhe, Hannah Ryggen, Pia Sandström, Rickard Sollman, Elin Strand & the New Beauty Council, Bella Rune, Jennie Sundén & Åsa Norberg.

Utställningen Textila Undertexter är en del av ett forskningsprojekt som intresserar sig för olika betydelser av den textila, materiella kulturen och hur den manifesterar sig i ett konstverk eller i ett konstnärskap. Projektet är ett samarbete mellan Bella Rune, konstnär och professor i Textil på Konstfack, och Helena Selder, curator på Marabouparken konsthall.

Utställningen tar avstamp i 1960-talets textila frigörelse i Sverige. Härifrån rör sig undersökningen både bakåt och framåt i tiden för att ställa frågor om vad det textila tilldelas för roll i olika konstnärliga praktiker och tider. Ögonblicket av ”frigörelse” representeras bl.a. av Margareta Hallek, vars verk givits ett eget rum i utställningen, där vi kan följa konstnärens lekfulla och experimentella praktik från 1960- till 1990-talet.

I utställningen sammanförs flera generationer av utövare, från Hannah Ryggen född 1894 till Josefin Gäfvert född 1988, vars arbeten aktiverar olika lager av den ”textila undertexten”. En del av dessa undertexter synliggörs i tematiska ”nystan” som skapar associationer mellan de olika konstnärskapen och verken i utställningen. Dessa presenteras i en utställningsarkitektur med väggar av skydds- och sportnät, som delar rummet, exponerar verkens baksidor, separerar och kopplar ihop verk.

Av särskild betydelse är det ”kvinnokonsthistoriska nystanet”. Det var till stor del de kvinnliga utövarna som under 1900-talet, trots begränsat handlingsutrymme, förnyade textilen men även politiserade den och introducerade den som ett konstnärligt material. Som en del av en feministisk kritik och politik utnyttjades textilens koppling till det dekorativa, till vardagens och hemmets ”låga” material och tekniker som stickning, bildväv, broderi och applikation. Det senare en föregångare till det som inom konstvärlden kallas collage eller assemblage.

Nystanens olika teman överlappar varandra i utställningen. Det textila berättandet i form av abstraktioner och mönster trasslar ihop sig med textilen som handelsvara, mjukvara och systembygge. Textilens formbarhet och behov av stöd lånar den till nya skulpturala uttryck och performance men ger den även ett känslomässigt register – allt detta får betydelse som motståndshandling i en mer antihierarkisk, lekfull och tvetydig konstvärld från 1960-talet fram till idag.