All My Dreams Have Come True

Utgångspunkten är Billy Klüvers Disney-lika animerade undervisningsfilm från 1950-talet, där elektronernas rörelser förklaras för en bredare publik. Filmen producerades som substitut för Klüvers doktorsavhandling vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm. Edy Fungs visuella och auditiva spekulativa fiktion som berör silikonbaserade livsformer och deras utveckling bygger vidare på animationen. Fung tolkar inte bara silikonet som ett fysiskt material utan även som en katalysator för etiska och existentiella frågor, så som vår (post)humana kroppars roller i en av maskiner dominerad värld.

Åskådaren förs tillbaka till miljöer i en mer mänsklig skala – från den Kievska landsbygdens månliknande vinterlandskap till fossiler – Lina Selanders Lenin’s Lamp Glows in the Peasant’s Hut presenterar fler lager av narrativ, med sin början i kärkraftsolyckan i Tjernobyl i Ukraina 1986. Selander utforskar mänskligt liv avsett som en mekanism för sociala strukturer och ideologiska system. I kontrast till det så undersöker Katarina Löfströms immersiva, hypnotiska verk A Void och Chronos den fysiska upplevelsen av rum (eller, avsaknaden av det) och tid via färg, animation, ljud och abstraktion. Efter följer den svartvita Visusomatic – en film av Lars Siltberg filmad i ett laboratorium för fysikforskning – som erbjuder metoder för intensiv observation. Filmen fokuserar på ”ultra-high vacuum”-system (UHV) som används för att rensa luften i de små kammare där forskning på substanser mindre än luftpartiklar sker. Den långsamma, nästa kirurgiska utredningen av teknologin går ifrån ett makroperspektiv till det finkorniga, partiklar blir till pixlar.

Programmet avslutas med Annika Ströms poetiska verk All My Dreams Have Come True, där upprepade försök och misstag blandas med värmen och intimiteten i personliga relationer, vilket kanske anspelar på begränsningarna och komplexiteten i den mänskliga naturen.