Starting from the Self

6 maj-27 augusti 2017

Lilian Domec
Hackney Flashers
Helga Henschen
Lubaina Himid
Pia Sandström
Billie Zangewa

Starting from the Self är en grupputställning kring konstnärer som använder sig av sina personliga erfarenheter för att förstå samhällets uppbyggnad och organisering av oss. Särskilt fokus ligger här på hur kön, ras och klass spelar in i gränserna mellan det privata och det offentliga, samt på de olika strategier folk har använt sig av för att överskrida och omförhandla dessa gränser och rumsliga kategoriseringar.

I utställningen ingår verk av Helga Henschen, en konstnär som under den senare delen i sitt liv var verksam och bosatt i Sundbyberg, och som ihärdigt och lekfullt lät sina ord och verk ta plats i det offentliga rummet. Henschen är bl a känd för hur hon omformulerade reklamutrymme genom att använda det som en offentlig plattform för samhällskritik. Hon fann också en användning för sin konstnärliga verksamhet i den offentliga politiken och i samarbete med Socialdemokraterna, och kämpade för barn, kvinnor och politiska fångars rättigheter. Den stockholmsbaserade konstnären Pia Sandström har skapat ett nytt verk till utställningen där hon utforskar det urbana landskapet, via de andra medverkande kvinnliga konstnärernas perspektiv och erfarenheter. Pia Sandströms verk bildar ett sorts ramverk till övriga arbeten av Helga Henschen, Lilian Domec, Hackney Flashers, Lubaina Himid och Billie Zangewa.

Uppdelningen mellan det offentliga och det privata rummet, och de koder som där gäller, blir ibland smärtsamt tydliga när det kommer till konstens rum. Alla dessa oskrivna regler om att iaktta tystnad, att inte springa eller till och med varifrån utställningsplatsen ska beträdas, kan skapa en känsla av olust. I Marabouparkens konsthall, försöker Pia Sandström leka med, och upplösa dessa regler. En alternativ dörr till utställningen ställs här på glänt, genom vilken besökaren inbjuds att beträda utställningen bakvägen. Ett tillägg av ett antal pelare knyter an till konsthallens ursprungliga arkitektur som Pia Sandström låter fungera som bärande element åt Helga Henschens affischer, och skapar så en simulering av de kulturtavlor som vanligen pryder lyktstolparna i stadens offentliga rum. Via målade pilar och golvmarkeringar inbjuds besökaren att skapa kopplingar till och mellan de övriga verken.

Henschens och Domecs verk har till exempel en hel del gemensamt. De vara aktiva under samma period, och de använde båda sitt arbete – teckningar och kommentarer i det offentliga rummet – för uppmuntra till politisk debatt. De var också båda aktiva i kvinnorörelsen, och pådrivande för införandet av jämställdhetsreformer under sjuttiotalet. Kvinnors rättigheter lyfts även fram i Hackney Flashers diabilder, som under samma period drev en kampanj i England kring frågor om barnomsorg och kvinnors isolering i hemmet. Frågor kring moderskap och kvinnlig identitet idag finner vi i Billie Zangewas verk i hennes avbildningar av moderna mödrar, ensamstående och starka i sina hem.

Men vad händer när vi lämnar hemmet och intar det offentliga rummet? Vilka regler och gränser är det som verkar där? Lubaina Himids verk Monuments utforskar det vi möts av när vi inträder i staden: vilka personer figurerar på gatunamn eller historiska monument? Och vilka är de dolda kriterier som befäster vem som skapar staden och vem den är till för? I hennes verk Jelly Mould Pavillions föreslås en alternativ rundvandring i konsthallen. Här ges förslag på nya monument till staden Liverpool, så som de skulle se ut om staden verkligen erkände hur vissa grupper bidragit till att göra staden vad den är idag.

Alla dessa verk väcker frågor om köns-, ras- och klasspräglade gränser och åtskillnader, frågor som i högsta grad ter sig viktiga att diskutera i dagens samhälle. Det rör sig om en kritik som har växt fram ur de medverkandes vilja att utgå från sig själva, att bygga på sin egen bakgrund och erfarenhet för att förstå hur samhället segregerar oss. Men dessa verk ger också hopp och förslag på steg framåt för att skapa debatt, förändra och överskrida dessa invanda föreställningar. Staden kan ses som en plats där dessa osynliga gränser förstärks, men också utsätts för pågående förändring och engagemang, där dessa oskrivna regler för hur man bör uppföra sig bortses ifrån och därmed undergrävs. Eller som Lilian Domec en gång skrev på ett vykort till en vän och kollega: konsten måste visa att allt är möjligt – om man bara gör sig kvitt gängse tankestrukturer.

I samband med utställningen öppnar vi upp konsthallen för Spring Clean – en helg ägnad åt evenemang och performances som utforskar de olika sätt på vilka samhället formar oss till att bete oss i olika rum, från det offentliga till det privata, från hemmet till arbetet. För mer information och för hela programmet, se vår hemsida www.marabouparken.se

Starting from the Self är den tredje utställningen inom ramen för Acts of Self Ruin. Den knyter samman konstutövare som utmanar och ifrågasätter de gängse gränserna mellan jaget och samhället och mellan det privata och det politiska; konstnärer som sätter sig själva på spel genom att ifrågasätta hur olika kroppar och handlingar i det offentliga rummet kontrolleras (och iscensätts).

Översättning: Maja Thrane