Fylkingen – In Murmuration

KAI-EN, Alexandra Nilsson och Björn Ola Lind
Stone Breath

Stone Breath (2021) är ett samarbete mellan kompositören och musikern Alexandra Nilsson, butohdansaren och koreografen KAI-EN och konstnären och filmaren Björn Ola Lind, med utgångspunkt i materialet sten och platser längs norra Ölands kust.

Kroppar av sten: hällar, klippor, block. Mineral och sediment; lager av tid. Sprickor, Skrevor. Sammanpressade sandkorn, luft, andning. 

Ett landskap präglat av kalksten och sandsten i mångfaldiga formationer. Fossiliserade urtidsdjur förkroppsligar ett för människan överväldigande tidsperspektiv. Stenens tid är mångmiljonårig, präglad av tyngd men ändå porös och levande. Stenen utsätts för luft, vatten och inre spänningar som orsakar sprickor och erosion. Stenen andas.

Stone Breath knyter an till frågor om människans samvaro med materia som ofta antas sakna liv, men som vi – i tider av ekologiska kriser och existentiella hot – behöver omvärdera vår relation till, såsom en del av en levande värld.

All musik är komponerad av sand- och kalksten. Filmerna är inspelade på platser längs norra Ölands kust.

Alexandra Nilsson, musikalisk komposition och live-framträdande, stenformationer
KAI-EN, butohdans, koreografi och kostym
Björn Ola Lind, film
Med stöd av Musikverket och Helge Ax:son Johnsons stiftelse

Alexandra Nilsson är kompositör, ljudkonstnär och musiker inom ljudkonst, elektroakustisk och scenisk musik. Hon rör sig i gränslandet mellan akustiska och elektroniska ljudvärldar där hon intresserar sig för transformation av material. Inom projektet FOSSIL utforskar hon sten både akustiskt, performativt och skulpturalt. Hennes stenverk har framförts och visats på bland annat Konserthuset, Nordic Music Festival, Sound of Stockholm och Ölands Museum.
www.alexandranilsson.com

KAI-EN är butohdansare och koreograf. Butoh erbjuder en intimitet mellan kropp och material, en receptivitet gentemot organiska processer och mer-än-mänskligt liv. Efter många års studier för koreografen och butohkonstnären SU-EN erhöll hon namnet KAI-EN. Hon producerar sedan 2011 verk genom KAI-EN Butoh Company.
www.kai-enbutoh.se

Björn Ola Lind arbetar med platsspecifik konst. Det finns ett starkt intresse för transformation i hans konst. Övergångar mellan liv och död, gränsland mellan plats och ljud, plats och ande, plats och kropp är återkommande teman. De primära uttrycken är foto, film, performance. Sedan 2003 driver han performancescenen Cisternen på Svanö med gruppen Inner Ear och ingår i konstnärskollektivet Norra Orienten. Han har arbetat för SVT med filmprojekt baserade på samisk mytologi.
www.bjornolalind.se

Tuutula sisters
Första och andra hjärttonen

Första och andra hjärttonen är ett dans- och musikverk som tar inspiration från hjärtats slag och den dissonans som kan uppstå vid olika tempon på hjärtats slag.

Tuutula sisters – Lise-Lotte Norelius (ljud) och Katarina Eriksson (dans) har på senare år återuppstått för framföranden av Första och Andra Hjärttonen, där de lyssnar in och möblerar om bland inre och yttre rytmer. I Tobo kan det hända att det dyker upp ett och annat inre monster.

Katarina Eriksson är verksam som dansare och koreograf med ett stort intresse för andra konstformer. Hon är klassiskt skolad dansare men arbetar främst på den fria, nutida dansscenen och många arbeten görs i andra miljöer än det vanliga scenrummet. Katarina har, utöver arbetet med Räserbyrån, pågående samarbeten med bildkonstnären Maria Hurtig, komponisten Lise-Lotte Norelius och författaren Kerstin Norborg. Våren 2021 examinerades Katarina från masterprogrammet Nya performativa praktiker på Stockholms Konstnärliga Högskola.

Lise-Lotte Norelius arbetar med live-elektronik, elektroakustisk musik och ljudkonst.
Förutom att komponera ny musik, framträder hon som soloartist eller i samarbete med andra musiker och konstnärer från olika områden, exempelvis Katarina Eriksson, SU-EN och Sören Runolf. Hon inspireras ofta av ljud/missljud som man kanske inte lägger märke till, som piper, låter ynkliga, eller som bara låter illa och i normala fall skapar olustkänslor.
www.lise-lottenorelius.se

Cecilia Enberg och Eric Malmberg
The world that never existed

Cecilia Enberg och Eric Malmberg skapar drömsk elektronmusik med samplingar från en 1600-talsorgel som huvudsaklig ljudkälla. Orgeln kallas Dübenorgeln efter organisten Gustav Düben (1629-1690) som spelade på och bidrog till att utforma instrumentet då det stod i Tyska kyrkan i Gamla stan, men sedan 1700-talet finns orgeln i Övertorneå kyrka. Samplingarna bearbetats i en slags elektronisk orgel som Eric har byggt. Cecilia ackompanjerar med en Benjolin, ett elektroniskt instrument med två oscillatorer som generativt triggar varandra. Musiken blir sällsam och katedralisk. Den framförs tillsammans med filmen The world that never existed.

Eric har sitt förflutna i orkestern Sagor & Swing och Cecilia är konstnär, verksam på Elektronmusikstudion EMS. Tillsammans har de gjort flera album och spelat på festivaler i Sverige och Norge. Duons senaste skiva kom på etiketten PLX records med en liveupptagning från EMS sextioårsfestival på Scenkonstmuseet 2024.

Lars Åkerlund

Live-elektronik

Lars Åkerlund framför ett verk baserat på fältinspelningar, analog synth och digitala ljud. Framförandet är helt live och bygger på olika lager av textur i en växelverkan som byggs upp och dekonstrueras.

Lars Åkerlund is a musician, performer and composer working with computers, synthesizers, analog sound and field recordings primarily focusing on the properties of sound, particularly the evolution of sound and texture.

Since the 1980s he has worked both solo and in collaboration with musicians and artists from various disciplines. Over the past ten years Åkerlund has primarily focused on composition, live electronics, touring, collaborations and the publication of works on different record labels.

He got several commissions and grants from EMS, GRM, Art Zoyd, ZKM, Finnish National Ballet, Rambert Dance Company, Gothenburg Opera and worked with musicians like Zbigniew Karkowski, Lise-Lotte Norelius, Dror Feiler and Kasper T Toeplitz.
larsakerlund.com

Anna-Karin Brus
Gatumusikanten

Gatumusikanten är en ljudinstallation som omtolkar sagan ”Gatumusikanterna från Bremen”. Verket består av fyra staplade radioapparater, symboliserande åsnan, hunden, katten och tuppen. Dessa apparater sänder ett randomiserat collage av radiobrus och ljudfragment över sex kanaler, vilket skapar en auditiv upplevelse som reflekterar konstnärens efternamn och musikaliska identitet. Precis som sagans djur, vars musik uppfattas som oljud, utforskar installationen teman kring identitet, hem och perception. Vid liveframträdanden kan högtalarna användas för att generera radiobrus och rundgång, vilket ytterligare förstärker verkets interaktiva dimension.

Anna-Karin Brus arbetar med collage, både som ljud- och bildkonstnär. Med hjälp av fotografier eller fältinspelningar byggs trovärdiga narrativ och kopplingar till verkligheten, som sedan kan brytas. På så sätt skapas en osäkerhet kring vad vi ser eller hör.
haka.nu/anna-karin-brus

Stora ord

Medverkande: Annie Tådne & Patrik Eriksson
Live audiovisuellt performance, 45 min
SVE

Technoartisten Patrik Eriksson (Dold/Arsenik Records) och audiovisuella avantgardisten Annie Tådne (Nonagon) förenas i en ny konstellation – Stora ord. Tillsammans skapar de en experimentell och filmisk resa där deras konstnärliga världar smälter samman. Resultatet är en blandning av subgenrer som bär spår av deras rötter i techno och breakbeat. Kombinationen av cello och syntar, förstärkt av visuella inslag hämtade från deras lokala omgivning, formar en romantisk men rå komposition. Verket fångar stadslivet och dess känslomässiga landskap, och bjuder till en upplevelse som både berör och utmanar.