Rudy Loewe
Sharing Knowledges

29 september– 18 november 2018
Vernissage fredag den 28 september kl 18

Välkommen till utställningen Sharing Knowledges, i vilken Rudy Loewe, genom teckning och måleri, utforskar olika teman för organisering i våra gemensamma rum. Hur utformar vi strategier för att verka tillsammans och hur byggs en känsla av kollektiv gemenskap? Rudy är en konstnär och arrangör från London som använder sig av dessa erfarenheter och kunskaper som en språngbräda för att starta konversationer i gallerirummet. Under utvecklandet av Sharing Knowledges har Rudy Loewe tillbringat tid i Sundbybergs stadsarkiv, mött och intervjuat lokalbefolkningen och hållit i teckningsworkshops för att dela berättelser om gemenskap.

Rudy Loewes Sharing Knowledges är den första utställningen i Marabourparkens Open Call – en årlig öppen ansökan att ställa ut i Marabouparkens BOX. Sharing Knowledges valdes ut av Marabouparkens rådgivande grupp som består av Elof Hellström, Shahram Khosravi, Marie-Louise Richards och Selam Tadele. En ny ansökan kommer att utlysas under Rudy Loewes utställning i höst. För att få reda på mer håll utkik på vår hemsida: www.marabouparken.se/opencall

Rudy Loewe är bildkonstnär och arbetar med teckning, måleri och grafik. Hen är en historieberättare som använder sig av olika former av bildmakande som ett sätt att utforska komplexa sociala dynamiker och historier. Genom sitt arbete ifrågasätter Rudy vilken konst som kan rymmas innanför och utanför den vita kuben, och vem som har tillgång till dessa platser.

Hens praktik inbegriper ofta ett arbete med arkivmaterial och andra yrkesverksamma så som historiker och arkivarier. Den pedagogiska aspekten av Rudys arbete är inspirerat av teoretiker som bland andra bell hooks och Paulo Friere och deras idéer kring gemenskap och lärande.

Rudy Loewe om Sharing Knowledges

Kan du beskriva vad gemenskap/det gemensamma innebär för dig?

Gemenskap är ett ord som jag tycker om att tänka på som ganska så flytande. Jag förstår gemenskap som att anstränga sig för att bygga upp något med en särskild grupp människor, något som kan ta både lång tid och stark övertygelse. Ibland när folk pratar om gemenskap så pratar de faktiskt bara om en grupp vänner. Jag tror att det kanske oftare är så inom mer specifika grupper som t.ex. LGBTQ+-gemenskaper. För mig finns det en skillnad mellan gemenskap och vänskapsgrupper. Gemenskap är något som en får jobba riktigt hårt med att bygga upp och det är inte helt enkelt, det tar lång tid. Det är något som en måste investera i och ha en hängivenhet till, även om det känns som om det inte fungerar, men det finns ett gemensamt mål som driver en och som en strävar mot.

Skulle du kunna berätta om vilka metoder du använt i utvecklandet av Sharing Knowledges?

Jag är väldigt medveten om kontext i mitt arbete. Sundbyberg är inte ett samhälle jag varit en del av förut, så det kändes väldigt viktigt för mig att ta in delar av lokalbefolkningen i Sharing Knowledges så att verken i utställningen för samman flera olika röster. Jag arbetar ofta med arkiv och hittar sen sätt att relatera materialet till pågående diskussioner. Det är ett möte mellan min kunskap och Sundbybergs där jag vill ta reda på vad som är den gemensamma marken dem emellan.

Kan du beskriva några av de teman som har utvecklats under ditt utforskande? 

En sak som känns väldigt närvarande i all verk är valet och en känsla av politisk spänning. Utifrån intervjuerna har jag fått reda på hur det politiska inflytandet påverkar vilka slags rum och grupper som kan finnas till i Sundbyberg. Hur en kritiserar politiska och institutionella strukturer och framhäver betydelsen av självorganisering och vilken slags makt det bär med sig har kommit att bli viktiga frågor i arbetet. Men det finns också ett fokus på delande och utbyten vilket också är anledningen till att utställningen heter Sharing Knowledges. I en del av installationen finns det utrymme för besökarna att dela med sig av sina egna kunskaper. Jag ser utställningsrummet som en konversation som kommer att förändras över tid: Jag tar med mig min del av konversationen, och över tid delar besökarna med sig av sin del, och därifrån kan vi försöka att formulera ett samtal.

Ser du utställningen som ett tillfälle för kollektiv reflektion över din forskning? 

En utställning erbjuder ett tillfälle att publikt dela våra kunskaper och våra olika erfarenheter. Det finns många personer som gör ett väldigt viktigt arbete här i Sundbyberg, och i samhället i stort, men de har kanske inte tid att, eller känner att de behöver, reflektera över det. Det är bara vad de gör. På samma gång tror jag att det är viktigt att ta sig utrymme att reflektera över den här sortens arbete och dess förbindelse till bredare politiska landskap. Reflektion är viktigt, särskilt kollektiv reflektion som är delad eftersom vi lär av varandra och vi lär av varandras misstag hur vi kan göra saker annorlunda i framtiden. Det kan hjälpa oss att röra oss framåt så att vi kan hjälpa varandra att bygga upp något större. Jag ser det här som del av en aktivistisk praktik, att dela strategier mellan grupper så att vi kan lära oss mer av varandra.

Vad har gjort starkast intryck på dig så här långt? 

Igår nämnde tre olika personer skolan i Sundbyberg som stängdes ner. De pratade om hur barn från alla delar av kommunen gick på den skolan och nu är det inte så längre. Vilka tankegångar ligger bakom beslutet att stänga en skola och göra kommunen mer segregerad? Det finns något väldigt viktigt med att folk möts, och att olika personer med olika kulturell bakgrund och med olika klasserfarenheter träffas. Stängningen av skolan tog ifrån folk anledningen att möta personer från andra delar av kommunen och det är himla sorgligt.

Hur har Sharing Knowledges influerat din pågående praktik? 

Jag tänker mycket på hur vi ska kunna röra oss framåt efter valet. Vilken är min och vilken är konstnärens roll i organiserandet? Hur kan vi fortsätta att organisera oss när samhällsföreningar och konstgrupper förlorar sitt ekonomiska stöd? Jag tror att folk har en känsla av att först kommer valet, och sen slutar alla att organisera sig. Men jag tror att det är tvärtom. Nu när vi vet hur situationen ser ut måste vi organisera oss och tänka ut vad i helvete vi ska göra!

Kan du berätta om hur du kommer att dela med dig av de här vidare reflektionerna i Sharing Knowledges

Ett av evenemangen under utställningen kommer innehålla en filmvisning med filmer från 70-talets Storbritannien, som jag förstår som väldigt relevanta och viktiga för vad som håller på att hända i Sverige och Stockholm just nu. Filmerna dokumenterar anti-rasistisk självorganisering. Användandet av historiska referenser som t.ex. dessa har underrättat min praktik både som konstnär och organisatör. Jag hoppas att folk ska kunna reflektera över självorganiserandet i den kontext filmerna uppkom i och att det ska kunna inspirera till olika sätt att mobilisera sig på.

Kan du beskriva hur ditt arbete hittade en gemensam grund i vår öppna ansökan, Open Call?

När jag såg vad temat var för Open Call tänkte jag att det är ju redan det jag arbetar med. Jag är delaktig i mycket organisering kring Svart, POC (rasifierad) och LGBTQ+ identitet och både i grupperna Collective Creativity, Brown Island och i min egen konstnärliga praktik arbetar jag med sociala politiska frågor. När jag tänker på solidaritet så tänker jag på vad det faktiskt betyder? Vad föreställer vi oss solidaritet som? Är det något vi kan åstadkomma från en position som känns bekväm? Jag ser det inte så. Jag tror att solidaritet kräver av oss att kliva ut ur vår bekväma zon. Stockholm är en väldigt individualistisk plats, så jag upplever det som väldigt viktigt att tänka på det gemensamma och att arbeta kollektivt här.

Evenemang