Uglycute

Marabouparken har glädjen att presentera en retrospektiv utställning med konst & designgruppen Uglycute. Gruppens fyra medlemmar; Markus Degerman (konstnär), Andreas Nobel (inredningsarkitekt), Jonas Nobel (konstnär) och Fredrik Stenberg (arkitekt), inledde sitt samarbete under namnet Uglycute 1999 som en direkt reaktion på det debattklimat som då var rådande inom svensk design. Gruppen blev en del av en generation av formgivare och konstnärer som använde design och konsthantverk för att diskutera smak, kvalitet, klass, genus och samhället i stort. Med tiden utvecklade sig Uglycutes praktik till en verkligt genreöverskridande hybrid. I kraft av sina medlemmars olika professioner kom gruppens verksamhet att innehålla lika delar teori, praktik och pedagogik och har vid det här laget förgrenat sig in i den svenska och internationella konst- och designvärlden genom objekt, utställningsarkitektur, inredningar och undervisning som etiketteras beroende på beställare.

Enligt Uglycute själva utspelar sig deras praktik mellan konst, design och arkitektur. Målsättningen är att expandera begreppet design genom att korsbefrukta det med gruppens olika professioner och genom att analysera dess inverkan på samhället inte bara genom att utöva utan också genom att skriva, undervisa och organisera workshops. I Uglycutes sökande efter nya förhållningssätt till material, skönhet, ekonomi och samarbete uppstod den speciella fulsnygga ”look” med möbler, objekt och inredningar tillverkade i spånskiva, nålfilt, frigolit och lera. Utställningen i Marabouparkens 500 m2 stora galleri kommer att presenteras i en labyrint av transparenta metallnätburar, lika mycket en skulptur som utställningsarkitektur. Publiken kommer att kunna vandra runt i denna labyrintskulptur som bildar ett tredimensionellt arkiv över Uglycutes metoder sedda genom objekt, möbler, inredningar, filmer och pedagogiska grepp.

Sin speciella särart och inflytande som grupp har Uglycute skaffat sig tack vare sin rörelse mellan design- och konstområdena. Positionsförflyttningar har skapat både missförstånd och belyst hemmablindhet och ömsesidig okunnighet i bägge läger. Även om målet varit en förnyelse av designen så har mycket av arbetet och diskussionen varit förlagd till konstvärlden. Varför det? Jo, därför att konstvärlden erbjuder platser och utrymme för kritik och självreflektion och är en av de mest sofistikerade kontexterna att diskutera form i. Genom att ge Uglycute sin största separatutställning, sedan debuten på galleri Agata i Stockholm 2000, aktualiserar vi den roll som konstrummet spelar för en så viktig politisk och samhällelig debatt som formdebatten.

Som exempel på de sammanhang som Uglycute figurerat i kan nämnas: inredning till Cheap Monday huvudkontor 2010, Härmapan, scenografi till koreografen Anna Källblad, Moderna Dansteatern, Stockholm 2008, Dreamlands Burn, Mücsarnok Budapest 2006 (utställningsarkitektur till samlingsutställning med svensk samtidskonst), Konceptdesign, designutställning Nationalmuseum, Stockholm 2005, Sonic House på samlingsutställningen Utopia Station, Venendigbiennalen 2003, Stilen förde oss hit, designutställning, Röhsska muséet, Göteborg 2002, inredning till Magasin 3 Projekt Djurgårdsbrunn, Stockholm 2002, lounge för Moderna Museet, Stockholm 2000.